Bacchi Brigad

Återigen är det en fredagskväll i litteraturens tecken och brigaden samlas denna gång hemma hos Effi som är kvällens ordförande. Vid penna sitter jag själv, Harry Haller. Vi är en desarmerad skara då Mnemosyne fortfarande andas anglosaxisk smogg. Stämningen är något avslagen. Några har drabbats av kraftig blodsockerdimp till följd av aptitlig paj och träning medans brigadens manliga del är utarbetad, men jublade glad över att snart få omfamna Bacchi i egen hög person. Bacchi är för kvällen en återuppstånden kravodlad låda från Sydafrika. Frågan är om inte det dystopiska temat krupit in under skinnet på medlemmarna likt en bioteknisk nanorobot i blodomloppet?

Nåväl, klockan slår åtta och Effi inleder mötet med att sammanfatt Karin Boyes bakgrund i korta drag. Hon föddes 1900 och dog av egen kraft 1941. Boye blev mest känd som poet men skrev även noveller och essäer. Likt Brigadens medlemmar pluggade hon i Uppsala men valde en klassisk inriktning - grekiska och nordiska språk. År 1922 utkom diktsamlingen Moln vilket också blev hennes litterära genombrott. Under mellankrigsåren vistades hon i det dekadenta Berlin och levde som öppet homosexuell. Kanske var det också där som hennes intresse för Freud anlades, en fascination som sedermera ledde till att hon genomgick psykoanalys. År 1940 utkom boken Kallocain som också är kvällens bok.

Harry H, brusar upp och mutrar något om att det är synd att dessa jäkla bristande knoppar alltid ska förknippas med henne. Hon var ju så mycket mera fortsätter han och drar upp en anekdot om att dikten ifråga lästes i omklädningsrummet i samband med Sveriges kvartfinalsmatch mot Rumänien i fotbolls-VM 1994. Efter några skeptiska blickar lugnar han ned sig och fröken Ivanova rättar honom med att det faktiskt var dikten ?i rörelse? som lästes av Tommy Svensson.

Brigaden dricker några rejäla klunkar vin och går raskt över till de teman som ska behandlas utifrån boken. Följande punkter nedtecknas:

•  - Äktenskap och samliv (Effi och Charlotta)
•  -   Djur (Dunja)
•  -   Novum (Harry)
•  -   Leo och Rissen (Charlotta)
•  -   Förhållandet till andra dystopier (Harry)
•  -   Genus (Effi)
•  -   Natur vs kultur (Dunja)
•  -   Mänsklighet (Charlotta)

Mötet har nu skridit fram till den punkt då boken ska sammanfattas. Med hänsyn, eller med brist på tillit, till den utvalde sekreteraren blir det en resumé som målas med bred pensel. Kort och gott så utspelar sig handlingen i framtiden där världsstaten är i krig med universalstaten. Eller som bokens baksida uttrycker saken: ?Med sin uppfinning Kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Men när hans sanningsdrog öppnar vägen in till medborgarnas själar visar sig de flesta hysa vilda och heta drömmar om uppror och om Ökenstaden ? en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Leo Kall börjar tvivla på Statens förträfflighet och ifrågasätter sin roll som lojal medsoldat.?

Äktenskap och samliv
Denna punkt blir liksom hela mötet något rörig med fragmentiska åsikter och diskussioner. Damerna i sällskapet blir oense om kroppens plats i samlivet till följd av den krassa närkontakt som återfinns i äktenskapet mellan Leo och Linda. Charlotta menar att reproduktionen är syftet för äktenskapet, alla lever i bestämda system. Från lägenheternas struktur till de olika fabriksområdena vilket hänger ihop med att alla är arbetare. Effi håller med men understryker att kvinnan snarare fungerar som en avelsmaskin.

Tystnad. Vi dricker vin. Modet tilltar men stämningen är fortfarande något tillknäppt.

Det psykoanalytiska perspektivet tas nu upp och Charlotta säger något djupt existentiellt om vad alla människor döljer djupt inom sig. Effi följer upp med den självklara poängen att Boye såg nazismen på nära håll. Harry tar upp sambandet mellan LSD, psykoanalys och det fiktiva kallocainet. Kan Boye i själva verket ha testat LSD i samband med sin psykoanalys? Effi tar upp Freuds överjag och jaget? och ja, vad hette nu det där tredje. Senare under kvällen kommer en budbärare med ?detet? efter att brigaden nästan blivit gråhåriga av frustration.    Åter till äktenskapet. Charlotta poängterar att det inte finns någon kroppskontakt mellan Linda och Leo men när kallocainet injiceras följs det hela av en mycket vacker kärleksbeskrivning. Effi menar att Linda har upptäckt att det finns något mer i livet än det reproducerande syftet. Haller blir gråtmild och fascineras av det vackra språket vilket han menar påminner om hennes känsliga lyrik. Effi menar att äktenskapet är en spegling av Karins eget äktenskap.    Dunja vaknar till och är fortfarande förvånad över att hon tidigare kunde konsumera en pizza på så kort tid. I samma andetag utbrister hon också att Leo är en fegis! Äktenskapstemat avslutas med att alla medlemmarna instämmer i symboliken med att det känslokalla äktenskapet kväver människans inre.

Vi diskuterar mongolisk semantik och kinapuffar för att sedan återgå till nästa tema.

Djur och natur vs kultur
Dunja håller en monolog om kopplingen mellan karaktärernas namn och olika djur. Leo ? lejon, Karrek ? jaguarsprång som anspelar på kattdjur. Charlotta kompletterar monologen med att lyfta fram naturen kontra kulturen, det vill säga det vilda mot det konstruerade vilket hänger samman med hur Linda blir kontrasterad mot Leo.

Novum
Harry håller ett anförande om science -fictiongenrens förklarande och vetenskapsanknutna innehåll men släpper snart tråden och låter mötet gå vidare.

Leo och Rissen
Charlotta, nu också utnämnd till brigadens egen freudian, menar att Freuds spegelbilder och spegelfaser syns i relationen mellan Leo och Rissen. Leo vill vara Rissen, det vill säga att på så sätt kunna knyta an till sin fru Linda. Skulle det kunna var så att Boyes egen homosexualitet här kommer till uttryck. Hennes av tidsandans förtryckta sexualitet genomlevs i Leo, med andra ord; om jag kunde vara som det förväntas av mig skulle livet vara enklare. Fröken Ivanova fortsätter sitt freudianska finlir och tar upp voyeurismen hos Freud som ofta används inom film ´noir. Charlotta förklarar tanken med att en människa blir till genom en annans blick vilket sedermera renderar i en längre historia om Hitchcock.

Dystopifältet
Brigaden enas om att Boye äger. Charlotta håller Aldous Huxley som tvåa medan Dunja och Harry framhåller Orwell respektive Bradbury som tvåor. Ivanova tar upp en intressant reflektion mellan Huxleys a Brave new world och Kallocain. I den förstnämnda är karaktärerna tvungna att konstant inta Soma för att mentalt överleva medan kallocainet lyfter fram det som Soma utplånar. Två olika tillvägagångssätt att använda kemiska substanser för att belysa den dystopiska världens lidanden och den statliga kontrollen.

Genus
Återigen tar Charlotta, som är något av mötets drivande vigör, till orda och menar att Boye faktiskt lyckas med att skildra ett manligt perspektiv, eftersom det handlar om allmänmänskliga känslor och inte sexualitet. En rejäl känga delas därmed ut till Paulo Coelho från det tidigare temat om erotik. Haller menar att könsrollerna i romanen egentligen kanske handlar om identitetskriser vilket torde hänga samman med den kris som Boye själv genomgick vid tidpunkten för romanen. Charlotta tar upp bokens slut där Censorn lägger locket på i slutet och därmed också blir en slags konservator av samhällsordningen ? döljer och suddar ut den livskraft som Leo funnit.
Mänsklighet
Fröken Ivanova menar att det finns en skillnad mellan mänskligheten och människan som framkommer i Boyes skildring. Flera motsatsförhållanden lyfts fram som en kritik mot kollektivismen, till exempel civilisation kontra själ och individ kontra stat. Dunja vill också avslutningsvis säga något om det ständigt återkommande angiveriet, som alltid finns med i de dystopiska skildringarna. Det hela skildrar en rädsla om ett hot utifrån och att man inte kan lite på någon. I Boyes fall handlade det kanske om att inte bli upptäckt, hennes inre var fyllt med något fruktansvärt som samhället inte accepterade ? en kärlek som inte var acceptabel. Var Kallocain en väg ut frågar sig Haller i skrivande stund?

Mötet avslutas med en specialare. I väntan på vår snart anglosaxiske vän bestämmer sig brigaden för att dra ett nytt engångstema vilket resulterar i följande: böcker som filmatiserats. Vald bok och fastställande av nästa möte kommer att anslås inom kort på bloggen.

Tills dess, auf Wiedersehen!
Harry Haller

Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier (exempelvis Harry Potter) inräknade?
Hmm. I wonder... jag skulle tro att när det gäller serier så måste det nog bli Harry Potter. Men den är inte komplett och det stör mig aningens. Ska så fort det finns tillgängligt (och billigt) köpa en box på engelska. Den kommer stå så fint brevid "Fågelserien" (Stadserien that is. Ej inköpt än den heller). Annars är det dåligt med serier.

- Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier ej medräknade?
Faktiskt Strinna den gamla token. Dramer och romaner. Och Sarah Waters, Hjalmar Bergman och Jonas Gardell.

- Är någon genre speciellt framstående?
Dystopier. Love. It.
Nej, inga alls. Jo, kanske deckare.

- Är det någon titel du vill pusha lite extra för?
Alltid Gudfadern.
 
- ...eller är det kanske någon du till och med tycker är lite pinig?
Inte det minsta. Inte ens Geri Halliwells självbiografi.

Sen vill jag dela med mig av en sak som min fantastiska nya chef sa häromdagen. Vi stod och pratade om våra bokhyllor och jag sa att jag hade lite ångest över allt som står där som jag inte har läst. Då sa han att han försöker se till att bara ha böcker i hyllan som han inte har läst. "För om jag vaknar en ledig dag och vill läsa en bok, då vill jag ju en massa nytt att välja mellan". Så sant som det är sagt.

Sitter och slösurfar på p1:s hemsida (tuff som jag är) och ser att det inte bara är Bacchi som valt att läsa Kallocain i vår. Nej minsann, det gör de även i P1: kulturprogram Biblioteket.

http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?programid=1273&artikel=1945897

Peace out/ Hårdaste katten i stan

Vill först och främst lägga in en liten brasklapp, jag har inte hyllorna framför mig utan får lita till minnets dunkla djup. Det kan vara fel...men jag borde ju ha koll på mina käraste ägodelar.

- Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier (exempelvis Harry Potter) inräknade?

Serier inräknade så är det antingen Van Veeteren-serien av Håkan Nesser (böcker som jag började läsa eftersom författaren undervisade mig i årskurs 7) eller, eh, Peter O'Donnell's Modesty Blaise-romaner, vilka jag samlade på mig under min mest maniska Modesty-tid på gymnasiet. Hon är fortfarande min idol. Eller vänta, jag har ju alla böcker om Anne på Grönkulla! Oavgjort kanske.

- Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier ej medräknade?

Här får jag inga poäng för kvalitet tror jag, det är antingen Nick Hornby eller Marian Keyes.

- Är någon genre speciellt framstående?

Trots vissa rensningar är det nog fortfarande chick lit som dominerar. Men s.k. "finlitteratur" tar in eftersom jag köpt det mesta på litt.vets kurslitt.listor de senaste terminerna.

- Är det någon titel du vill pusha lite extra för?

Mycket tankeväckande, lite rörig, rolig och delvis upprörande: Luke Rhineharts "Tärningsspelaren". Tyvärr tror jag att jag har tappat bort den, men den har funnits i hyllan och därför räknar jag med den. Protagonisten är psykolog och experimenterar med sig själv, hans tes är att man kan bara vara en fri människa om man blir kvitt sin personlighet och alla val man gör på grund av den, alltså låter han en tärning bestämma allt han tar för sig. Hans fru är inte så förtjust.

- ...eller är det kanske någon du till och med tycker är lite pinig?

Jag äger ju nästan hela serien om Ayla av J.M. Auel (sista boken fortfarande inte släppt i Sverige tror jag). Det är mycket natur, upprepningar, klyschor, oralsex och det säljer som fan! Klart jag kommer läsa upplösningen också.

Ärliga hälsningar
Mnemosyne

Sittandes i soffan med utsikt mot två gråa Billy antar jag utmaningen!

- Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier (exempelvis Harry Potter) inräknade?

Svar:I min bokhylla finns nog flest böcker av min kära Agnes von Krusenstjerna, serien om Fröknarna von Phalen. Det började med att första delen lästes som tvingbok på uppsatskursen och tycke uppstod mellan mig och märkliga Petra von Phalen. Det var bara att fortsätta! 

- Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier ej medräknade?

Svar: Om man inte får räkna serier måste jag säga att loppet är tämligen dött. Om jag har fler böcker av samma författare  är antalet oftast två [varför är det så? undrar jag nu]. Bland annat rör det sig om författare som Karen Duve, en stor favorit, Shakespeare, Goethe, Strindberg, Johanne Hildebrandt, Paulo Coelho, José Saramago, J.R.R. Tolkien, och Hjalmar Söderberg.

- Är någon genre speciellt framstående?

Svar: Nja, jag vet inte jag... Genre? Svår fråga! Jag tycker om romaner i nästan alla former PUNKT

- Är det någon titel du vill pusha lite extra för?

Jag passar gärna på att slå ett slag för Dies ist kein Liebeslied av Karen Duve, eftersom hon skriver fantastiskt. Språket är träffsäkert och hon är bitskt rolig!
Vidare kan jag varmt rekommendera Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken på grund av den mycket vackra berättelsen om Lydia och Arvid.

- ...eller är det kanske någon du till och med tycker är lite pinig?

Jag har Johanne Hildebrandts Freja och uppföljaren Idun ståendes i bokhyllan. Jag har läst den första och var barnsligt förtjust i den. Jag väntar in rätt tillfälle att sätta klorna i uppföljaren. Since I am före detta Sandemo(!)-fantast gillar jag trolldom, mytologi och kärlekshistorier man redan från början förstår kommer att utvecklas. Skämmigt eller inte, det får ni avgöra. Men jag kan väl säga som så här, Hildebrandt och mitt förflutna som Sandemonörd är väl kanske inget jag flashar med varsmhelst och närsomhelst...

Jag uppmanar härmed er andra att även ni anta utmaningen! My work here is done!

Eder Effi-Peffi

Jag inbjuder härmed Brigadens tre i Sverige varande medlemmar till möte fredagen den fjortonde mars klockan tjugo. Mnemosyne får i efterhand läsa protokollet på den vilda webben. [Det är med sorg i hjärtat vi mötar utan dig, grynet]
Verket som avhandlas är som bekant Karin Boyes Kallocain. Till mötet uppmanas samtliga att fundera kring ett varsitt eget litet tema de vill dryfta. Det jag, i egenskap av ordförande, vill dryfta är människokroppen och synen på den.

Mötet går av stapeln i det Briefska palatset, väl mött!


// Ordförande Effi

Nog har min nya arbetsplats mest ställt till med bekymmer för mig. Jag kommer att bli fattig som en kyrkråtta och mina arbetstider liknar en skiftarbetares på bruket. Men några få roliga saker har de bidragit med. Två graits böcker i månaden, vi har 30% rabatt på alla svenska pocketböcker, vi får läseex skickade till oss från förlagen (och då får man inte skämmas för att roffa åt sig) och vi får ta alla trasiga böcker med oss hem (det är där Mnemosyne, en rullstol och dåligt med vändradie kommer in i bilden).  Och igår fick vi vara med på den årliga Pocketgalan!! Här ges inte priser till så kallade högkvalitativa litterära alster utan här ges priser till de som pumpar ut mest böcker bland svenska folket.

Kvällens konfrencier var Erik Blix (känd från P1s Public Service bland annat). I fem kategorier delades det ut priser: ungdom, fackbok, roman, deckare och mest sålda översatta bok. Sedan delades det ut ett pris för bästa omslag. För andra året i rad vann John Ajvide Lindqvists formgivare Jens Magnusson. I år  för omslaget till Pappersväggar.

Emma Hamberg vann pris för mest sålda ungdomsbok (minns tyvärr inte vilken, hon var inte heller på plats). Mest sålda fackbok vann bland andra Mia Törnblom, Magdalena Graaf, Stefan Einhorn. Mest sålda romaner vann Jonas Gardell, Katerina Janouch, Jonas Hassen Khemiri, Jens Lapidus, Jan Guillou, Susanna Alakoski, Camilla Läckberg,
Mest sålda deckare vann Camilla Läckberg, Katerina Janouch, Roslund&Hellström, Arne Dahl, Håkan Nesser, Karin Wahlberg och en massa fler som jag ärligt talat inte kommer ihåg. Vad jag däremot aldrig kommer  glömma att jag, då vi lämnade salongen, såg till att gå så nära Khemiri som möjligt. Och jag lyckades nudda vid honom. Det var stort.

Mest sålda bok år 2007 var "Flickan som lekte med elden". Den hade sålt i typ 380 000 ex. Stickan finns ju inte kvar men en av förläggarna tog emot priset. Hon var inte glad och rolig någonstans och ville helst inte vara där alls. Kanske var denna tillställning alldeles för kommersiell (jag menar Läckberg vann ju två gånger) för hennes svåra kulturådra. Sammanlagt har Stieg Larssons alla böcker (inbundna och pocket) sålt i runt 3 000 000 ex. Det är ganska galet, men inte så konstigt.

Sedan blev det mingel, några författare stannade kvar och andra sprang så fort benen bar dem. Törnblom rusade och Khemiri och Lapidus softade. När vi gick fick vi en goodie bag, I min låg Pollack, Mankell och en anteckningsbok. Jag lyckades byta bort Mankell mot Törnblom så nu ska jag läsa hjälptillsjälvhjälpböcker.

Ps. Martin Melin hängde efter Läckberg och var nog glad över att få gå på galor igen. Troligen kan han inte läsa, men pirogen var god. Film som jag måste missa är filmatiseringen av Läckbergs böcker med Niklas Hjulstöm i huvudrollen. Är inte han med i typ alla svenska kriminalfilmer som görs? Jag gillar inte Läckberg...
Michael Nyqvist ska spela Mikael Blomkvist i filmatiseringen av Larssons böcker. (En kollega berättade för mig att han hade handlat hela trilogin av henne och sett väldigt skamsen och obekväm ut. Dagen efter hade hon läst att han var klar för filmen). Inte vad jag hade föreställt mig precis. Hoppas bara inte att Colin Nutley ska regissera och att Helena Bergström (iförd svart peruk) ska spela Lisbeth Salander.

 Er ryska minglare och kändisjournalist/ Dunja R