Bacchi Brigad

Själva essensen i ett imperialistiskt tänkande utgår från att en starkare grupp påtvingar en svagare sina politiska åsikter, sitt styrelseskick, sina matpreferenser, sitt idrottsutförande etc. Listan på vad den starkare gruppen påtvingar den svagare kan göras lång, men de har alla en sak gemensam: påtvingandet medför ett undantryckande av den svagare gruppens redan existerande version av det den starkare påtvingar dem. Historien visar oss exempel innehållandes Romarriket, korsriddare, upptäckandet av Amerika, Coca Cola och jultomten, Walt Disney, samt, i viss mån, BB-Elitas övergång från blondin till brunett.

Det Coelho missar är att han med detta gör sig skyldig till samma sorts sexualimperialism som de han implicit och indirekt fördömer - Coelho är man, och berättar därför mannens version av hur den kvinnliga orgasmen och vägen till denna ser ut. Och Coelhos väg till den kvinnliga orgasmen går via mannen. Maria lär sig tidigt att onanera, att på egen hand få orgasm. Men det är en förmåga som hon, efter det att hennes sexualitet börjat innefatta även andra än sig själv, överger. Hennes sexualitet tillhör inte längre henne själv, den tillhör de män hon träffar.

Vi lever inte i en värld där kvinnor och män är absolut jämställda, och vi lever definitivt inte i en värld där kvinnors och mäns sexualliv värderas lika högt. Coelhos bok må vara sprungen ur de bästa av intentioner, men detta kvarstår: oavsett hur många horor Coelho intervjuat innan boken tillkomst, oavsett hur många gånger hans fru skrikit i extas av hans klockteknik, oavsett hur många pedagogiska liknelser innehållandes arkitektoniska bilder han formulerat, är Coelho man. Och som man kommer han aldrig någonsin veta hur en kvinnlig orgasm känns. Men i enlighet med rådande könsmaktsordnig kommer dock Coelhos version av den kvinnliga orgasmen att bli till sanning. Ty sådan är sexualimperialismen: påtvingandet av den manliga versionen av den kvinnliga sexualiteten medför ett undantryckande av den redan existerande kvinnliga sexualiteten. För den existerar väl?

Eder,
C.I.  

Edit: Nu är texten korrläst också. Jag fattar inte varför den envisas med att byta ut alla specialtecken mot frågetecken.

070703

Mötet äger rum hemma hos Mnemosyne. Det är ett gäng trötta bacchanter som ska diskutera och analysera den första boken från temat erotik: Elva minuter av Paulo Coelho. Med munnen full av mat öppnar ordförande Mnemosyne mötet genom att dela ut uppgifter till medlemmarna. Boken ska sammanfattas och vinet ska avsmakas. Charlotta och Effi erkänner något skamset att de båda redan har smakat av vinet. Även Dunja och Mnemosyne smakar och utfallet blir att vinet är gott, det smakar saft.

Charlotta tar på sig att sammanfatta boken. Elva minuter handlar om Maria och hennes jakt på kärlek, eller egentligen hennes jakt på orgasmen. Maria växer upp i en liten bergsby i Brasilien. När hon är elva år blir hon för första gången intresserad av en pojke, men hennes kunskap om kärlek är inte så stor och hon vet inte hur hon ska närma sig honom. Det lilla hon har lärt sig om kärlek kommer från filmens värld och som vi alla vet skiljer sig kärlek på film anmärkningsvärt mycket från kärlek i verkligheten. Detta får Maria erfara då hon för första gången kysser en pojke.  Hon kysser honom på så sätt som hon lärt sig från filmen:" [...] gjorde som hon hade sett kvinnor göra så många gånger på bio, tv och i tidningar: pressade sina läppar mot hans och vred huvudet från den ena sidan till den andra i en halvt rytmisk och halvt okontrollerad rörelse." Kyssen blir inte som hon tänkt sig (och troligen inte som pojken tänkt sig heller) och tre dagar senare blir pojken tillsammans med en av Marias väninnor.

När Maria är femton år gammal börjar hon utforska sin kropp och upptäcker till sin stora glädje onanin. Hon blir alltmer osäker i sitt förhållande till män och känner en stor lust att flytta från byn. Under en resa till Rio de Janeiro blir hon på stranden upptäckt av en schweizisk nattklubbsägare som erbjuder henne stora pengar och framgång om hon skriver kontrakt med honom och flyttar till Schweiz. På nattklubben i Genève dansar hon samba sju dagar i veckan med sex andra flickor från Brasilien. På förmiddagarna lär hon sig franska och utforskar staden. Efter tre månader blir hon kär i en arabisk man från franskkursen. Hon kan då inte längre ignorera sitt sensuella och erotiska brasilianska blod utan åker iväg med honom till ett berg i närheten av Genève. Detta imoraliska beteende faller inte i god jord hos nattklubbsägaren som ger henne sparken då hon behagar att dyka upp på klubben.
Maria är (efter att ha läst Alkemisten) fullt övertygad om att hon fick sparken av en anledning. Hon ska finna sitt verkliga kall - att bli modell. Hon tar professionella foton som hon skickar till modellagenturer, köper en mobiltelefon och väntar på ett samtal om anställning. Telefonen är tyst i tre månader. Då ringer en modellagentur och berättar att en arabisk man som arbetar professionellt med mode i sitt hemland vill att hon ska delta i en visning. Maria och arben äter middag och under middagen erbjuder han henne tusen franc om hon följer med upp till hans hotellrum. Scenen som utspelar sig på hotellrummet är något kliniskt återberättad. Maria särar på benen och unnar sig en taxi hem. Några dagar senare tar hon anställning på Copacabana, inte en modellagentur utan en bordell.

Efter ett antal månader möter hon Ralf Hart på ett café. Han är en konstnär som vill måla Marias ljus. Tillsammans vandrar de på Santiagoleden och en kväll dyker Ralf upp på Copacabana som kund. De två inleder en ... kärleksaffär.

Bacchi behandlar begeistrat temat sadism. Effi berättar om VIP-kunden Terrence och slår efter några sekunder till med "eller kan man kalla honom whip-kunden?" För detta borde hon tilldelas Povel Ramels "karamellodikt stipendium". Det sadistiska sexet är inget för Ralf, egentligen är inget sex alls något för Ralf. Han och Maria har en spirituell kärleksaffär och ligger inte med varandra förrän på sidan 340.

(Här berättar Mnemosyne en historia om kändisspotting och om att prata med Alice Cooper är tusen gånger mer värt än att bara se drottning Sylvia. Sedan erinrar sig Charlotta och Mnemosyne att det gick en dokumentär om Coelho för några dagar sedan. Effi och Dunja hade missat detta helt. Charlotta och Mnemosyne visste om det men valde att se Miss Congeniality istället. Citat från filmen tas upp, ingen säger något mer om Coelho).

Effi och Mnemosyne opponerar sig mot att Charlotta i sin sammanfattning sa att Maria jagar den perfekta orgasmen och inte den perfekta kärleken. (Protokollförare Dunja har här väldigt svårt att tyda sina anteckningar, jag motsäger mig själv och kan inte läsa ut vem som har sagt vad). Vad som sägs är i alla fall att Maria har en cynisk och skeptisk syn på kärlek och att hon vill uppleva en orgasm tillsammans med en man. "Mamman säger någonstans att det är bättre att gifta sig rikt och vara olycklig än att vara gift med fattig och vara lycklig", säger Mnemosyne och fortsätter "vad som står för äkta kärlek i boken är mannen som äger tygaffären och filmkärlek."

(Under mötet är medlemmarna något besvärade av duvorna på balkongen. Charlotta berättar att hon känner sig hotad av fåglarna hemma hos henne och planer smids på att sätta upp en bild med en rovfågel på balkonger där duvor och andra skadedjur håller till.)

Ordförande har till detta möte sammanställt ett antal frågor rörande boken (se inlägg från 29/6-07). Den första punkten rör Coelhos berättarnärvaro och hans refererande till sina egna böcker. Coelho har utgivit fyra böcker innan han skrev Elva minuter. I denna bok droppar han med jämna mellanrum sina egna åsikter samt egna verk (Alkemisten). Charlotta drar här paralleller till Douglas Couplands JPOD och menar att det är försvarbart att droppa sig själv i sina böcker om man har ett antal utgivningar bakom sig. När Charlotta ändå är i gasen tar en fast grepp om boken och tar upp det som Coelho skriver i sitt förord "[...] ingen bok får fly från det som för en författare är viktigare än allt annat: att vara ärlig mot det han eller hon skriver." Sett med genusteoretiska glasögon ljuger alltså Coelho i sitt förord, hur kan han som man ens ge sig på att försöka skildra kvinnlig sexualitet? Charlotta kallar detta för sexualimperialism. Hon hade redan i början av mötet uppmärksammat oss på att brukandet av liknande ord kunde förekomma under mötet, trots det drar vi alla lite efter andan.  Sexualitet filtrerat genom mannens ögon. Kan man verkligen hävda att man ska vara ärlig mot något som man egentligen inte vet någonting om? Effi är helt enig med Charlotta och tar upp liknade exempel med Effi Briest av Thedor Fontane och Thérèse Raquin av Émile Zola. När Effi Briest skrevs var det otänkbart att en kvinna var författare huvudtaget. Idag är annorlunda och sådana här böcker borde kunna skrivas av en kvinna.  Ett exempel på en kvinnlig författare som gett sig i kast med att skildra en huvudperson av motsatt kön är Iris Murdoch i hennes Under the net.  Mnemosyne menar att då blir det svårt att skriva böcker över huvudtaget. "Då blir det ju omöjligt att skriva om andra personer." Charlotta menar på att man visst kan skriva om andra personer, men då ska man inte skriva att man håller sig till sanningen i förordet.

Coelho använder en del parenteser i sin text och kommenterar det han själv har skrivit. Ett klockrent exempel på det är texten som kommer efter "det var en gång en prostituerad kvinna som hette Maria" i inledningen. Där ifrågasätter Coelho sitt eget val av formulering.

Effi vill ge Coelho beröm för en snygg beskrivning av det moraliska förfallet hos Maria. Hymnen till Isis i början av boken är uppbyggd av motpoler:  horan och helgonet, den lyckligt gifta och ungmön. Precis som motpolerna i hymnen har även Maria en motpol i den osynliga kvinnan. Den osynliga kvinnan försöker få Maria att återvända hem och inte stanna kvar som prostituerad i Schweiz. "[...]det handlade inte om moral, utan om faran i att ge sig in på en väg utan återvändo." Maria svarar henne att det bara kommer att röra sig om en kort period av hennes liv och att ingen kommer få reda på något. "Med ett milt men sorgset leende gav sig den osynliga väninnan av." Och därmed, menar Effi, gav sig Marias moral vika och hon bestämde sig för att leva som prostituerad. Coelhos berättarteknik ökade i värde.

Dunja vill gärna veta vad de andra tror om bibliotekariens roll. Gruppen spekulerar kring att hon kanske symboliserar den försmådda kvinnan. Dessutom står hon i kontrast till både den osynliga kvinnan och till Maria. Effi är fullt övertygad om att Coelho har legat med bibliotekarien. Det vet vi ingenting om, men det är fullt möjligt.

Charlotta berättar att hon hade svårt att tidsbestämma boken och får medhåll av Dunja. Dunja menar att hon, då hon räknar Brasilien som ett U-land, per automatik tror att de lever som i gamla tider där. Charlotta är inte inne på samma spår utan tänker mer på Marias naivitet. "Hon är lite borta liksom." Som exempel tar hon upp sättet som Maria betedde sig mot nattklubbsägarens manager och att hennes bikini var omodern.

Erotiktemat då?

Effi: Nedsvärtat.
Charlotta: Inte så framträdande.
Mnemosyne: Mest filosoferande.
Dunja: Svårt att koppla ihop erotik med prostitution.

Mneomosyne påpekar att de enda sexscener som tas upp (även om de är odetaljerade) är de med Araben, Terrence och Ralf. Effi poängterar att S&M sexet med Terrence är väldigt detaljerat och att den skenar iväg. "Avsaknaden av sex blir i sig erotisk", menar Charlotta. Effi håller med att de båda (inte Charlotta och Effi) blir tända av det mentala. Ralf gillar ju inte sex ändå, han ser ingen mening med det, det finns inget djup. Effi vill prata om Markis de Sade som tas upp i boken. Även Mnemosyne vill prata om honom, dessvärre har hon glömt att göra ett hundöra på det ställe i boken där de Sade nämns. Effi gör ett nytt försök till diskussion och drar upp skapelsemyten och sökandet efter det andra könet. Nu drar Charlotta till med en parallell till Eklunds användade av ordet "kön." Det kanske finns ett ord för författare som använder just ordet "kön" (Eklund, Lundell och Coelho). Mnemosyne drar till med "könis." Tyvärr har det ordet redan en betydelse, vi lämnar diskussionen.

Samtalet glider in på synen på prostitution i boken. Dunja gillar inte porträtteringen av horan i Pretty Woman och hon gillar inte heller Coelhos beskrivning av "yrket." Finns det något som en "lycklig hora?" Maria försvarar sig själv med att det är hennes val och att det är jobb som alla andra. Charlotta jämför bilden av Coelhos hora med öststats-trafficing. Det är väldigt ovanligt med lyxprostitution och det är knappast så att de prostituerade från Lettland drömmer om att gifta sig med en av sina kunder. Milan, hallicken på Copacabana, har accepterat och utgår från att de prostituerade förr eller senare blir kära i en av kunderna. Han är en av få i boken som "står för kärlek liksom." Det sticker i ögonen på Effi att det är en man som har skrivit boken. Han förringar problemen och lidandet som prostitution medför. Maria är ju annorlunda. Hon värnar om det intellektuella. Hon skriver dagbok som terapi, hon blir vän med en bibliotekarie, hon läser böcker, lär sig franska och blir intresserad av konst. Effi säger att boken inte handlar om prostitution i sig utan om en prostituerad. Maria kunde lika gärna ha varit städtant. Effi ger en lektion i om hur prostitution fungerar i andra länder, där finns det fackföreingar (även här en nominering till karamellodikt stipendiet) och de prostituerade betalar skatt. Det är inte lika tabubelagt som i Sverige.

(Här börjar duvorna på balkongen att flaxa och i mina anteckningar står det "Duvchock." Skräcken och adrenalinet leder till en paus där sekreterarens roll diskuteras. Detta med anledning av att Dunja inte har sagt många ord under mötet. Hon är väl medveten om det, men att ta anteckningar är inte det lättaste och hon måste vara väldigt koncentrerad. Medlemmarna är eniga om att protokollet ska fungera som ett stöd och att alla i efterhand kan komplettera och kommentera sina citat och tankar på bloggen).

Mnemosyne tar upp tråden igen angående porträttet som Coelho målar upp av prostitution. Författare som läses av så många personer har ju ett ansvar, samtidigt som man måste respektera konstnärens frihet. Charlotta funderar över synen på kärlek i boken och Dunja har svårt att se någon kärlek alls. "De går ju bara där och surar" menar Mnemosyne.

Effi gör ett nytt försök med skapelsemyten (som några minuter innan ledde in på frågan vad man ska kalla en författare som använder ordet kön), religion och helig prostitution. Enligt den grekiska skapelsemyten var det när gudarna särade på mannen och kvinnan (som satt ihop) som människan förvirrades och försvagades. Nu blev de tvugna att söka rätt på din förlorade hälft och omfamna den på nytt. En omfamning som vi kallar sex. Charlotta ställer sig frågande till Marias "förhållande" med Terrence. Varför är just de scenerna så detaljerade och varför får hon orgasm just med honom? Effi svarar att det senare är Ralf som får Maria att inse att S&M inte är något för henne. Han lär henne om smärta och frigörelse och slutligen räddar han tillbaka den osynliga väninnan. Hon tror även att Maria till en början lockades till Terrence för att hon förknippar kärlek med smärta.

Slutet då? Charlotta och Mnemosyne är inte överförtjusta i slutet. Beskrivingen av hur Ralf "ger" Maria orgasmer på slutet och att kvinnan behöver en man för detta är Charlotta starkt kritisk till. Gruppen talar om Coelhos beskrivning av hur en kvinna genom ett samlag ska få orgasm. Hur hon ska sänka sig över mannen och fingret som ska gå som en "klocka över klitoris." Den barnboksliknande förklaringen om var kvinnan G-punkt sitter är även värd att ta upp. "Precis när du kommer in, första våningen, fönstret mot gatan. Genialt! Hon hade beskrivit slidan som ett hus!" Uppenbarligen finns det ett stort behov av att använda metaforer när man talar om kvinnlig sexualitet. Talar Coelho till männen i ett slags försök till sexualundervisning? Bacchi frågar sig hur pass många män det är som egentligen läser Coelhos böcker. Om han nu ska lära männen om kvinnlig sexualitet har han faktiskt missat en del saker. Dessutom anser Charlotta att Coelho har en statisk syn på könsroller.

Åter till slutet: Dunja anser att slutet var något kleggigt, men att hon behövde det som avslut. Hade slutet inte varit så övertydligt hade hela boken förlorat sin mening: sökandet av kärlek. Effi tycker att slutet var okej och Mnemosyne förväntar sig ett sådant slut av en bok som handlar om kärlek. "Men den handlar ju inte om kärlek" muttar Charlotta.

Vi talar istället om lite symbolik och om hur Coelho "knyter igen säcken." För Effi är Pilgrimsvandringen väldigt symbolisk. Genom den får man en gång i livet träffa den som man en gång blev skild ifrån (erkänner att mycket har fallit bort i anteckningarna). Då Maria har lämnat Schweiz då har hon nått sitt Santiago de Compostela. Kurderna dyker upp än en gång, som för att visa att det nu har gått ett år sedan Maria anlände till Schweiz. Mnemosyne ser en likhet hos oenigheten i kurdernas situation och den oenighet som råder mellan man och kvinna. Charlotta kan inte släppa att en författare inte ska skriva om något som han inte vet någonting om. Mnemosyne suckar att hon tyckte bättre om boken innan mötet. Effi säger att slutet säkert uppskattas av dreadsbrudar som skär sig själva.

Författat av Dunja R