Bacchi Brigad

19 nov 2006 

Mötet hålls hemma hos samtliga medlemmar, typ. Ordförande Mnemosyne öppnar mötet och hälsar alla välkomna till kvällens bokmöte. Därefter stirrar hon stint på medlemmarna och påminner dem om att det viktigaste med mötet är att kommentera vinet, samtidigt luktar hon frenetiskt i sitt eget glas. Samtalet kretsar en lång stund runt alkohol.

 

Ordförande för sedan tillbaka samtalet till boken och berättar för medlemmarna om en radiointervju med kvällens författare som hon tagit del av. I den intervjun berättar författaren om hur bokens titel kom till. Medlemmarna diskuterar därefter duon Sigfrid och Roy och hur en av dem blev allvarligt skadad av en av tigrarna. Ingen i Bacchi Brigad vet hur gammal en tiger kan bli, men nyfikenheten kring frågan visar sig vara stor. Tillbaka till radiointervjun: enligt författaren representerar tigern i titeln bokens huvudperson, alltså sonen Jonas. Medlemmarna spinner vidare på detta resonemang och menar att Sigfrid och Roy kanske symboliserar pappan och tigern symboliserar sonen. Alltså:

Pappan= Sigfrid och Roy

Sonen= Tigern

I båda fallen försöker en person (eller duo) att styra en annan person (eller tiger), men den underlägsne biter eller sårar den styrande individen.

 

Effi Briest: Pappan kanske är en unik tiger. Han är ju rebellisk.

Att vara rebellisk och upprorisk är något av en röd tråd genom hela boken. Kanske kan det även vara så att karaktärerna i boken gör uppror mot författaren.

 

(Samtalet glider här in på vinet ytterligare en gång.)

 

Mnemosyne: Boken har blivit en maktkamp mellan Jonas och Kadir. De är osams om allt.

Maktkampen är tydlig genom hela boken. En maktkamp utspelar sig mellan nästan samtliga karaktärer och gentemot samhället.

En lista på genomgående tema i boken sammanställs:

1. Maktkampen (se ovan)
2. Språket
3. Titeln
4. Kadir
5. Sanningen
6. Frågan kring vem som är tigern

 Medlemmarna anser det vara svårt att veta vad som är sanning gällande pappans karriär. Både Jonas och Kadir förvanskar sanningen om pappan. Att förvanska sanningen kan vara, om man utgår från radiointervjun med Jonas Hassen Khemiri, en känga till biografier. I dessa är nästan allt förvanskat och ingen vet egentligen vad som är sanning. För att vara en stark motståndare till självbiografier blandar författaren väldigt ofta in sig själv i sina böcker. Han nämns ju även med namn i Ett öga rött. 

 

Effi Briest: Inte heller Kadir verkar veta vem pappan är. Hans bakgrund är oklar. Pappan ljuger om sina föräldrar då han säger att de var framgångsrika och lyckade individer. Både Jonas och pappan idealiserar på så vis sina föräldrar.

 

Samtalet styrs nu in på frågan om vem Kadir egentligen är. Kan han vara pappans alter ego?

 

Mnemosyne: Karaktären Kadir känns essentiell. Synd att vi har glömt bort den.

  

Efter detta konstaterande vill Effi Briest veta varför författaren använder sig av det smått fantastiska språket. Använder han det för att visa hur det kan gå om man inte ser upp? Språket har en tydlig ställning i boken, dels med tanke på hur den är skriven och dels med tanke på Jonas grammatikbok som han sammanställer till pappan och Kadir.

Språket har nog bidragit till att ett stort antal ungdomar som har läst Ett öga rött blev besvikna när de läste Montecore. Det är knappast en bok för ungdomar.

 

Här smäller Mnemosyne till med en intertextuell referens till boken Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer. (Alla jublar och hetsar sekreteraren att notera den intertextuella referensen). I denna bok återfinns en liknande brevkorrespondens som för handlingen framåt.

 

Medlemmarna är överens om hur sorliga pappans ambitioner och bakåtsträvande är. Efter alla motgångar förnekar han sin bakgrund, antar ett svenskt alias och pratar endast sin knackiga svenska. Kan då titeln vara en parodi på ”en svensk tiger”? Pappan lär sig ju aldrig riktig svenska.

 

Effi Briest: Kanske symboliserar det integrationen. Tar man bort för mycket av sin personlighet och sitt modersmål så tiger man istället. Här avbryter hon dock sig själv och ställer sig undrande till hur någon kan vara ihop med Linda Rosing. Effi Briest har denna dag träffat en livslevande person som varit ihop med vederbörande.

 

Gårdagens kväll analyseras djupare än boken någonsin gjorts under mötet. Detta ska ej antecknas då det absolut inte bör finnas på pränt.

Två saker är däremot värda att noteras:

1. Mnemosyne anses vara foxy och vettig.
2. Det finns pojkar som inte drar sig för att sjunga och ackompanjera sig själva med gitarren för flickor som råkat sova hemma hos dessa.

 

Mysteriet med att killar är dåliga på hushållssysslor analyseras. Kvällen avslutas med att medlemmarna förvånas över att ingen tar om på vinet. Är vi för bakfulla, eller har vi blivit vuxna? Frågan hänger löst…

 Fotnot: Charlotta Ivanova var endast närvarande i början av mötet och nämns därför inte i protokollet. Dunja Raskolnikova nämns inte heller. Detta med anledning av att hon var galet koncentrerad på att ta anteckningar, vilket kan vara något av det värsta hon vet.