Den unge Törless förvillelser :: Robert Musil
Detta första seminarium tar plats hemma hos Effi Briest, då det är hon som valt litteraturen. Effi inleder starkt med en liten introduktion:
[Effi] "...ett verk från expressionismen..."
[Mnemosyne] "När var den?"
[Effi] "Eeh..." *bläddrar febrilt i sitt litteraturlexikon*
Till slut är alla medlemmar uppdaterade på att expressionismen hade sitt starkaste fäste i Tyskland och intilliggande områden i början på 1900-talet. Lite osäkra på hur pretentiösa de egentligen ska vara börjar boken försiktigt diskuteras. Effi - som seminarieansvarig - håller en ganska lång och seriös monolog om Musils samhällskritik mot dåtidens Österrike-Ungern och systemet med internatskolor. Klubben är rörande överens om det obehagliga i att Törless och hans kurskamrater porträtteras som mini-vuxna när de i själva verket är max 15 år, och det spekuleras även i hur svårt det måste vara att bli "vuxen" så hastigt och lustigt. Håll i minnet att Karl XII ledde Sverige i krig som ung tonåring...(och minns hur bra det gick).
Mnemosyne och Dunja Raskolnikova vill gärna fokusera på internatpojkarnas sexuella uppvaknande och bokens uppenbart homoerotiska perspektiv - Effi och Charlotta backar naturligtvis inte för sådana diskussioner och tar genast initiativet. Boken har egentligen bara två riktiga kvinnokaraktärer - två motpoler. Törless mor, som i början är hans enda referens till kvinnan, och så den prostituerade Bozena som lämpligt nog bor i närheten av internatet. Madonnan och horan, båda föremål för Törless funderingar. Den som dock spelar störst roll för Törless upptäckande av sig själv och omvärlden är Basini, en klassens hackkyckling som bland annat utnyttjas sexuellt av Törless och två andra pojkar - Reiting och Beineberg. Basini beskrivs med flickaktiga drag av Törless, kanske för att det ska bli mer "tillåtet" att dras till honom?
Boken avslutas med att Törless hämtas av sina föräldrar, och han inandas doften som stiger upp från sin mors midjekorsett - något som fick vissa att rynka på näsan, alternativt ögonbrynen. En teori framlades:
[Charlotta Ivanova] "Men han kanske luktar prövande - som för att undersöka sina sexuella preferenser. Han har ju trots allt på internatet blivit mer eller mindre förälskad i Basini. Han kanske luktar för att se hur han reagerar på kvinnor?"
Dunja Raskolnikova har funderat tyst ett tag och kommer sedan med en kommentar till bokens bildspråk:
[Dunja] "De här teaterkulisserna som står på vägen till det hemliga rummet dit de tar Basini, kanske symboliserar de roller som pojkarna tar på sig när de går dit? De blir hårda och känslokalla."
Ett vaket iakttagande, tycker Mnemosyne, och Bacchi Brigad enas om att karaktärerna helt tappar det humanistiska perspektivet till slut. Törless och de andras utnyttjande består också av rena experiment för att se vad människokroppen kan åstadkomma - utan en tanke på att det är en person, en kurskamrat de använder som försöksdjur.
Charlotta Ivanova fördjupar sig en stund även i bokens rent språkliga kvaliteter. Klubben tycker över lag att boken om Törless var lite svårgenomtränglig och ganska tung, i de kapitel där huvudpersonen filosoferar över världsordningen tappar man lätt bort sig. Det konstateras till slut att:
"Ja, han är ju en jävla mes i alla fall"
Intertextuella referenser:
Ondskan av Jan Guillou - pojkar på internat som plågar varandra
Crazy av Benjamin Lebert - även där en uppväxtroman som utspelas på internat
Frankenstein av Mary Shelley - att inleda någonting man inte kan kontrollera till slut
Efter ett par timmar är bag-in-boxen slut och så även analyserandet av boken. Visst behandlas klubben fortfarande i diskussionen lite då och då...
[Mnemosyne] "Å påpekade att vi inte hade så många kvinnor (= inga) på litteraturlistan..."
[Effi] "Men vafan, ska vi ha ett genusperspektiv i den här bokklubben också?"
[Mnemosyne] "Äh, vi har ju en invandrare..."
[Dunja] "...och en smålänning!"
...men konversationen har till större delen börjat handla om helt andra saker...
[Dunja] "...det var ju inte min grej, min grej var ju att sitta i en busskur och bli full!" om att börja gå på krogen och dansa efter 18årsdagen.
/Mnemosyne
[Effi] "...ett verk från expressionismen..."
[Mnemosyne] "När var den?"
[Effi] "Eeh..." *bläddrar febrilt i sitt litteraturlexikon*
Till slut är alla medlemmar uppdaterade på att expressionismen hade sitt starkaste fäste i Tyskland och intilliggande områden i början på 1900-talet. Lite osäkra på hur pretentiösa de egentligen ska vara börjar boken försiktigt diskuteras. Effi - som seminarieansvarig - håller en ganska lång och seriös monolog om Musils samhällskritik mot dåtidens Österrike-Ungern och systemet med internatskolor. Klubben är rörande överens om det obehagliga i att Törless och hans kurskamrater porträtteras som mini-vuxna när de i själva verket är max 15 år, och det spekuleras även i hur svårt det måste vara att bli "vuxen" så hastigt och lustigt. Håll i minnet att Karl XII ledde Sverige i krig som ung tonåring...(och minns hur bra det gick).
Mnemosyne och Dunja Raskolnikova vill gärna fokusera på internatpojkarnas sexuella uppvaknande och bokens uppenbart homoerotiska perspektiv - Effi och Charlotta backar naturligtvis inte för sådana diskussioner och tar genast initiativet. Boken har egentligen bara två riktiga kvinnokaraktärer - två motpoler. Törless mor, som i början är hans enda referens till kvinnan, och så den prostituerade Bozena som lämpligt nog bor i närheten av internatet. Madonnan och horan, båda föremål för Törless funderingar. Den som dock spelar störst roll för Törless upptäckande av sig själv och omvärlden är Basini, en klassens hackkyckling som bland annat utnyttjas sexuellt av Törless och två andra pojkar - Reiting och Beineberg. Basini beskrivs med flickaktiga drag av Törless, kanske för att det ska bli mer "tillåtet" att dras till honom?
Boken avslutas med att Törless hämtas av sina föräldrar, och han inandas doften som stiger upp från sin mors midjekorsett - något som fick vissa att rynka på näsan, alternativt ögonbrynen. En teori framlades:
[Charlotta Ivanova] "Men han kanske luktar prövande - som för att undersöka sina sexuella preferenser. Han har ju trots allt på internatet blivit mer eller mindre förälskad i Basini. Han kanske luktar för att se hur han reagerar på kvinnor?"
Dunja Raskolnikova har funderat tyst ett tag och kommer sedan med en kommentar till bokens bildspråk:
[Dunja] "De här teaterkulisserna som står på vägen till det hemliga rummet dit de tar Basini, kanske symboliserar de roller som pojkarna tar på sig när de går dit? De blir hårda och känslokalla."
Ett vaket iakttagande, tycker Mnemosyne, och Bacchi Brigad enas om att karaktärerna helt tappar det humanistiska perspektivet till slut. Törless och de andras utnyttjande består också av rena experiment för att se vad människokroppen kan åstadkomma - utan en tanke på att det är en person, en kurskamrat de använder som försöksdjur.
Charlotta Ivanova fördjupar sig en stund även i bokens rent språkliga kvaliteter. Klubben tycker över lag att boken om Törless var lite svårgenomtränglig och ganska tung, i de kapitel där huvudpersonen filosoferar över världsordningen tappar man lätt bort sig. Det konstateras till slut att:
"Ja, han är ju en jävla mes i alla fall"
Intertextuella referenser:
Ondskan av Jan Guillou - pojkar på internat som plågar varandra
Crazy av Benjamin Lebert - även där en uppväxtroman som utspelas på internat
Frankenstein av Mary Shelley - att inleda någonting man inte kan kontrollera till slut
Efter ett par timmar är bag-in-boxen slut och så även analyserandet av boken. Visst behandlas klubben fortfarande i diskussionen lite då och då...
[Mnemosyne] "Å påpekade att vi inte hade så många kvinnor (= inga) på litteraturlistan..."
[Effi] "Men vafan, ska vi ha ett genusperspektiv i den här bokklubben också?"
[Mnemosyne] "Äh, vi har ju en invandrare..."
[Dunja] "...och en smålänning!"
...men konversationen har till större delen börjat handla om helt andra saker...
[Dunja] "...det var ju inte min grej, min grej var ju att sitta i en busskur och bli full!" om att börja gå på krogen och dansa efter 18årsdagen.
/Mnemosyne
Törless den platte
Törless är inte så mycket träig som platt tycker jag.
Jag ångrar lite mitt bokval, klubbens start blev vansinnigt långsam. Medlemmarna har lidit under tvånget, likt en gymnasieelev lider under tvånget att läsa en av fröken vald klassiker. Härmed lovar jag att välja roligare och mer intressanta böcker. Böckerna ska läsas på kortare tid (så att samtliga har romanen i färskt minne) och möten skall hållas mer frekvent.
Bacchi Brigad skärper sig.
/Effi Briest
Jag ångrar lite mitt bokval, klubbens start blev vansinnigt långsam. Medlemmarna har lidit under tvånget, likt en gymnasieelev lider under tvånget att läsa en av fröken vald klassiker. Härmed lovar jag att välja roligare och mer intressanta böcker. Böckerna ska läsas på kortare tid (så att samtliga har romanen i färskt minne) och möten skall hållas mer frekvent.
Bacchi Brigad skärper sig.
/Effi Briest