Bacchi Brigad

Magdalena Graaf

Det ska bli ett sant nöje att döda dig

För mig, och för de flesta andra som minns det sena nittiotalet, har Magdalena - tillsammans med lillasyster Hannah - kommit att vara den svenska versionen av Baywatchs Pamela Anderson. Jättesöta, jätteblonda och med jättestora opererade bröst. Ja, det var väl ungefär det de blev kända för. Nittiotal blev tvåtusental, och Magdalena Graaf blev plötsligt Sveriges mest kända fotbollsfru. Efter otaliga offentliga skilsmässor och återföreningar försvann Magdalena Graaf från rampljuset, men återvände 2006 som författare till den självbiografiska Det ska bli ett sant nöje att döda dig. Jag måste erkänna att jag var skeptisk. Väldigt skeptisk, till och med. Men när jag av en slump lyssnade på Magdalenas sommarpratande 2007, blev jag märkbart berörd av hennes berättelse. "Man blir som en tigrinna", minns jag att hon berättade. "Gör vad du vill med mig, men du rör inte mitt barn" väste den lite hesa rösten med den stockholmska klangen fram. Och jag, jag började gråta.

Det ska bli ett sant nöje att döda dig är rent språkligt inget mästerverk. Det är hoppigt och hackigt, klyschigt och bitvis väldigt upprepande. Men bortom det lite tafatta berättandet växer en otrolig berättelse fram. Magdalena berättar om åren av misshandel, först den av dåvarande maken, och därefter den som så många andra kvinnor också vittnat om. Nämligen den psykiska misshandel man som utnyttjad kommer att ställas inför hos det svenska rättsväsendet.

Det som skiljer Magdalenas berättelse från många andras, och det som gör att jag verkligen imponeras av hennes - i brist på bättre ord - inre styrka, är hennes epilog. Berättelsen igenom sitter jag och undrar hur hon vågar berätta, om hon inte är rädd för att exmaken ska söka upp henne och hennes familj igen. Men i efterordet får vi svaret. Där så många andra människor ser hämnd, ser Magdalena förlåtelse. Hon tänker inte glömma, eller låtsas som om all misshandel, all ondska, aldrig har hänt. Hon måste leva med sin historia varje dag. Men det måste också hennes exmake. Exmaken är fortfarande en del av hennes liv. Även om jag tror att många (mig själv inkluderad) tycker att det tycks märkligt, menar Magdalena att han fortfarande är far till deras son. Och de har båda rätt till varandra.

Som sagt - Det ska bli ett sant nöje att döda dig är inget mästerverk, och jag kommer nog aldrig att läsa om den. Men boken - och berättelsen - är viktig, av många olika orsaker. Kvinnomisshandel är ett ämne som aldrig någonsin får sluta diskuteras. Men utöver det lär Magdalena Graafs berättelse skitnödiga kulturkritiker (dit jag även räknar mig själv) att även bystiga blondiner har viktiga saker att berätta. Bara det gör boken värd att läsa.

Eder,

Charlie

Maria Ernestam

Busters öron