Bacchi Brigad

Hej och välkomna säger Charlotta och börjar med att insistera på att sekreteraren ska använda ett designat knä-anteckningsbord med inbyggd kudde. Brigaden förfasar sig lite över priset på nämnda pryl innan vinet hälls upp och vi alla ligger i startgroparna (åååh, suckar Dunja, då hon tänker över sin alkoholkonsumtion). Fakta nummer ett att presenteras är vad D.H. egentligen står för: David Herbert alltså - trots att sextio procent av brigaden fått frågan på Expressens kulturtest kan ingen svara utan att tjuvtitta. För övrigt så är Lawrence ganska lik herr Freud på porträttet i pocketutgåvan. Men anyhoo.

Verket skrevs av det lungsjuka arbetarbarnet David Herbert redan 1928, men kom inte ut förrän 1960 i England då boken innehåller explicita sexscener och ett frekvent användande av the four-letter words, för att inte tala om en relation över klassgränser.  Tidpunkten för utgivandet hör ihop med genomförandet av the obscene publications act från 1959, där litterärt värde skulle separeras från lågstandard-snusk. Romanens titel var i början en annan: Tenderness, vilken senare ändrades till Lady Chatterley's lover och skapade automatiskt en liten klurighet i den svenska översättningen: hur många är ladyns älskare egentligen?

Harry Haller får äran att snabbt dra storyn, vilket han gör med bravur ända till sidan 270, då vi andra fyller i det som han inte hunnit med att läsa. Supersnabbt referat: lord Chatterley kommer tillbaka från kriget som krympling, hans fru blir sexuellt frustrerad och ligger med andra. Hon inleder ett förhållande med skogvaktaren och lämnar sin man.
[Charlotta Ivanova]: Hennes sexualitet är så närvarande och öppen! 1928!  Vi förundras över hur en man kan ha skrivit detta, det är miltals ifrån Coelhos värdelösa försök till insikt. Dunja Raskolnikova och Mnemosyne ställer sig dock lite tveksamma till trovärdigheten i attraktionen, och brigadens grekinna deklarerar att hon inte tänder på skogvaktaren varför hon inte kan känna med lady Chatterleys karaktär. Effi Briest går här till mothugg och menar att ladyns relation med skogsmullen Mellors dels är trovärdig, dels utvecklas eftersom och att man borde se den ur två perspektiv: pre- och post-orgasmen, där orgasmen även får stå för tidpunkten då Mellors till slut ger henne utrymme för sin egen person och sexualitet.

Herr Haller slår nu in på kritikens väg, och uttrycker försiktigt att karaktären Mellors som arbetare är lite misslyckad. Lawrence pratar mycket om klass men Mellors kontrasterar inte mot överklass-ladyn på det viset utan visar bara på konflikten man/kvinna. Effi säger återigen emot och tycker att Mellors skildras som ett naturväsen, han hör inte till överklass eller arbetare, han står utanför samhället och är därför placerad i skogen, där han lever och verkar. Harry tycker att det låter bra och tar tillbaka tidigare inlägg. Fröken Briest får lite minuspoäng för kitschig symboltolkning när hon sätter likhetstecken mellan nyckeln till stugan och nyckeln till Mellors hjärta, men fortsätter oförtrutet. Att ladyn springer naken i regnet får symbolisera en fruktbarhetsrit eller kanske ett dop, och hennes frekventa skogsbesök att hon försöker hitta tillbaka till ursprunget, bryta sig loss från sin klasstillhörighet och sitt äktenskap. (Upprepade gånger här kastar Charlotta in enstaviga medhåll men får aldrig ordet.)

Mnemosyne listar intertextuella referenser hon tycker sig ha hittat, enligt henne har Lawrence vävt in Döden i Venedig och Kung Lear, På spaning efter den tid som flytt samt lite Walt Whitman. Effi tycker att storyn påminner om den i Agnes von Krusenstjernas von Pahlen-serie där överklass-Petra ligger med arrendatorn. Hon återupptar sin svada om Lawrences naturskildringar och nämner The mists of Avalon i ett sammanhang som nu är lite dimmigt (haha).

Brigaden diskuterar bokens aktualitet och Dunja förundras över hur modern den känns, en omåttligt pigg åttioåring får man säga. Mnemosyne förklarar sig besviken på erotikinslagen och den inte-så-heta skogvaktaren, i hennes ögon handlar boken mest om att spegla samhället och visa på kampen mellan industri och natur eller kanske kapitalism och idealism. Hon är lite förtjust i Mellors fru, den onda, eftersom hon är en karaktär som i alla fall berör. Fröken Raskolnikova undrar om frugan symboliserar en kvinna som gått över gränsen, blivit för självständig och sexuell (tar den i tvåan och allt), och är ett varningsexempel. Lite som att Lawrence ville säga: bli fria - men inte för mycket! Övriga medlemmar säger varken bu eller bä, så Dunja fortsätter och ställer sig den här gången frågande till hur hon och Effi kunnat missa alla analsexreferenser när de andra tre bacchanterna sett dem så tydligt. (Vill hon säga någonting med den kommentaren tro?)

Mötesdeltagarna nämner även andra karaktärer, som Mrs. Bolton, vilken utvecklar ett mycket speciellt och något perverst förhållande till krymplingen Clifford: lord Chatterley. Även ladyns syster får en släng av sleven och förklaras vara osympatisk men driftig. Samtliga i brigaden har fått uppfattningen att hon är lesbisk. Medan Dolly sjunger I will always love you i bakgrunden så har några av oss en åsikt om vad som är bokens främsta förtjänst. Effi vill egentligen inte peka ut något eftersom allt är bra, men har till exempel uttryckt sig gillande om språket. Charlotta tycker att det bästa är erkännandet av den kvinnliga sexualiteten, och Harry skriver under på det samtidigt som han prisar bokens enkla form, alla kan läsa den. Mnemosyne vill lyfta fram globaliseringsskräcken ( ..ingenstans är långt borta, som fröken Ivanova sa) och beskrivningen av den galopperande kapitalisthyndan, medan Dunja verkar ha somnat i soffan - i vilket fall blundar hon.

Effi Briest berättar om kängan som Lawrence ger Joyces Ulysses, allas vår David Herbert menar att den bara är smutsig och att han själv vill skildra fin sexualitet. Mnemosyne plockar ut ett citat från boken som kommenterar den samtida sexlösa litteraturen: Vi har inte lust att följa med en karl på wc, så varför skulle vi ha lust att följa honom till sängs med en kvinna? Vi kan ju anta att det inte är Lawrence själv som uttrycker sin åsikt. Några sekunder läggs på att fundera över puritanerna och deras livsinställning, innan mötet verkar vara mer eller mindre avslutat. Nytt samtalsämne blir istället att Charlotta Ivanova har varit med i Bullen, runt 1996! Vidare ondgör sig Mnemosyne över fula kalsonger, och hela Bacchi går över till att håna macho-sexualitet och dåliga ligg. Harry Haller gör ett försök att prata om Stureplansprofilen kontra boken vi läst, men poängen går inte riktigt fram. Han avslutar dock sin taltur, och officiellt hela mötet, med att säga att Tenderness hade varit en bra titel, då boken är väldigt finstämd.

Tack och hej - leverpastej

/ Mnemosyne