Bacchi Brigad

Återigen är det en fredagskväll i litteraturens tecken och brigaden samlas denna gång hemma hos Effi som är kvällens ordförande. Vid penna sitter jag själv, Harry Haller. Vi är en desarmerad skara då Mnemosyne fortfarande andas anglosaxisk smogg. Stämningen är något avslagen. Några har drabbats av kraftig blodsockerdimp till följd av aptitlig paj och träning medans brigadens manliga del är utarbetad, men jublade glad över att snart få omfamna Bacchi i egen hög person. Bacchi är för kvällen en återuppstånden kravodlad låda från Sydafrika. Frågan är om inte det dystopiska temat krupit in under skinnet på medlemmarna likt en bioteknisk nanorobot i blodomloppet?

Nåväl, klockan slår åtta och Effi inleder mötet med att sammanfatt Karin Boyes bakgrund i korta drag. Hon föddes 1900 och dog av egen kraft 1941. Boye blev mest känd som poet men skrev även noveller och essäer. Likt Brigadens medlemmar pluggade hon i Uppsala men valde en klassisk inriktning - grekiska och nordiska språk. År 1922 utkom diktsamlingen Moln vilket också blev hennes litterära genombrott. Under mellankrigsåren vistades hon i det dekadenta Berlin och levde som öppet homosexuell. Kanske var det också där som hennes intresse för Freud anlades, en fascination som sedermera ledde till att hon genomgick psykoanalys. År 1940 utkom boken Kallocain som också är kvällens bok.

Harry H, brusar upp och mutrar något om att det är synd att dessa jäkla bristande knoppar alltid ska förknippas med henne. Hon var ju så mycket mera fortsätter han och drar upp en anekdot om att dikten ifråga lästes i omklädningsrummet i samband med Sveriges kvartfinalsmatch mot Rumänien i fotbolls-VM 1994. Efter några skeptiska blickar lugnar han ned sig och fröken Ivanova rättar honom med att det faktiskt var dikten ?i rörelse? som lästes av Tommy Svensson.

Brigaden dricker några rejäla klunkar vin och går raskt över till de teman som ska behandlas utifrån boken. Följande punkter nedtecknas:

•  - Äktenskap och samliv (Effi och Charlotta)
•  -   Djur (Dunja)
•  -   Novum (Harry)
•  -   Leo och Rissen (Charlotta)
•  -   Förhållandet till andra dystopier (Harry)
•  -   Genus (Effi)
•  -   Natur vs kultur (Dunja)
•  -   Mänsklighet (Charlotta)

Mötet har nu skridit fram till den punkt då boken ska sammanfattas. Med hänsyn, eller med brist på tillit, till den utvalde sekreteraren blir det en resumé som målas med bred pensel. Kort och gott så utspelar sig handlingen i framtiden där världsstaten är i krig med universalstaten. Eller som bokens baksida uttrycker saken: ?Med sin uppfinning Kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Men när hans sanningsdrog öppnar vägen in till medborgarnas själar visar sig de flesta hysa vilda och heta drömmar om uppror och om Ökenstaden ? en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Leo Kall börjar tvivla på Statens förträfflighet och ifrågasätter sin roll som lojal medsoldat.?

Äktenskap och samliv
Denna punkt blir liksom hela mötet något rörig med fragmentiska åsikter och diskussioner. Damerna i sällskapet blir oense om kroppens plats i samlivet till följd av den krassa närkontakt som återfinns i äktenskapet mellan Leo och Linda. Charlotta menar att reproduktionen är syftet för äktenskapet, alla lever i bestämda system. Från lägenheternas struktur till de olika fabriksområdena vilket hänger ihop med att alla är arbetare. Effi håller med men understryker att kvinnan snarare fungerar som en avelsmaskin.

Tystnad. Vi dricker vin. Modet tilltar men stämningen är fortfarande något tillknäppt.

Det psykoanalytiska perspektivet tas nu upp och Charlotta säger något djupt existentiellt om vad alla människor döljer djupt inom sig. Effi följer upp med den självklara poängen att Boye såg nazismen på nära håll. Harry tar upp sambandet mellan LSD, psykoanalys och det fiktiva kallocainet. Kan Boye i själva verket ha testat LSD i samband med sin psykoanalys? Effi tar upp Freuds överjag och jaget? och ja, vad hette nu det där tredje. Senare under kvällen kommer en budbärare med ?detet? efter att brigaden nästan blivit gråhåriga av frustration.    Åter till äktenskapet. Charlotta poängterar att det inte finns någon kroppskontakt mellan Linda och Leo men när kallocainet injiceras följs det hela av en mycket vacker kärleksbeskrivning. Effi menar att Linda har upptäckt att det finns något mer i livet än det reproducerande syftet. Haller blir gråtmild och fascineras av det vackra språket vilket han menar påminner om hennes känsliga lyrik. Effi menar att äktenskapet är en spegling av Karins eget äktenskap.    Dunja vaknar till och är fortfarande förvånad över att hon tidigare kunde konsumera en pizza på så kort tid. I samma andetag utbrister hon också att Leo är en fegis! Äktenskapstemat avslutas med att alla medlemmarna instämmer i symboliken med att det känslokalla äktenskapet kväver människans inre.

Vi diskuterar mongolisk semantik och kinapuffar för att sedan återgå till nästa tema.

Djur och natur vs kultur
Dunja håller en monolog om kopplingen mellan karaktärernas namn och olika djur. Leo ? lejon, Karrek ? jaguarsprång som anspelar på kattdjur. Charlotta kompletterar monologen med att lyfta fram naturen kontra kulturen, det vill säga det vilda mot det konstruerade vilket hänger samman med hur Linda blir kontrasterad mot Leo.

Novum
Harry håller ett anförande om science -fictiongenrens förklarande och vetenskapsanknutna innehåll men släpper snart tråden och låter mötet gå vidare.

Leo och Rissen
Charlotta, nu också utnämnd till brigadens egen freudian, menar att Freuds spegelbilder och spegelfaser syns i relationen mellan Leo och Rissen. Leo vill vara Rissen, det vill säga att på så sätt kunna knyta an till sin fru Linda. Skulle det kunna var så att Boyes egen homosexualitet här kommer till uttryck. Hennes av tidsandans förtryckta sexualitet genomlevs i Leo, med andra ord; om jag kunde vara som det förväntas av mig skulle livet vara enklare. Fröken Ivanova fortsätter sitt freudianska finlir och tar upp voyeurismen hos Freud som ofta används inom film ´noir. Charlotta förklarar tanken med att en människa blir till genom en annans blick vilket sedermera renderar i en längre historia om Hitchcock.

Dystopifältet
Brigaden enas om att Boye äger. Charlotta håller Aldous Huxley som tvåa medan Dunja och Harry framhåller Orwell respektive Bradbury som tvåor. Ivanova tar upp en intressant reflektion mellan Huxleys a Brave new world och Kallocain. I den förstnämnda är karaktärerna tvungna att konstant inta Soma för att mentalt överleva medan kallocainet lyfter fram det som Soma utplånar. Två olika tillvägagångssätt att använda kemiska substanser för att belysa den dystopiska världens lidanden och den statliga kontrollen.

Genus
Återigen tar Charlotta, som är något av mötets drivande vigör, till orda och menar att Boye faktiskt lyckas med att skildra ett manligt perspektiv, eftersom det handlar om allmänmänskliga känslor och inte sexualitet. En rejäl känga delas därmed ut till Paulo Coelho från det tidigare temat om erotik. Haller menar att könsrollerna i romanen egentligen kanske handlar om identitetskriser vilket torde hänga samman med den kris som Boye själv genomgick vid tidpunkten för romanen. Charlotta tar upp bokens slut där Censorn lägger locket på i slutet och därmed också blir en slags konservator av samhällsordningen ? döljer och suddar ut den livskraft som Leo funnit.
Mänsklighet
Fröken Ivanova menar att det finns en skillnad mellan mänskligheten och människan som framkommer i Boyes skildring. Flera motsatsförhållanden lyfts fram som en kritik mot kollektivismen, till exempel civilisation kontra själ och individ kontra stat. Dunja vill också avslutningsvis säga något om det ständigt återkommande angiveriet, som alltid finns med i de dystopiska skildringarna. Det hela skildrar en rädsla om ett hot utifrån och att man inte kan lite på någon. I Boyes fall handlade det kanske om att inte bli upptäckt, hennes inre var fyllt med något fruktansvärt som samhället inte accepterade ? en kärlek som inte var acceptabel. Var Kallocain en väg ut frågar sig Haller i skrivande stund?

Mötet avslutas med en specialare. I väntan på vår snart anglosaxiske vän bestämmer sig brigaden för att dra ett nytt engångstema vilket resulterar i följande: böcker som filmatiserats. Vald bok och fastställande av nästa möte kommer att anslås inom kort på bloggen.

Tills dess, auf Wiedersehen!
Harry Haller