Bacchi Brigad

Mycket vatten har flutit under broarna sedan sist, men nu ska jag redogöra för en del böcker jag faktiskt hunnit läsa trots hysteri på jobbet.

Magistern av Frank McCourt, antagligen en bok som de flesta lärare har läst eller åtminstone tänkt "den där borde jag läsa", så även jag. Tyvärr var jag inte lika entusiastisk som käre Haller, men den hade sina ljusglimtar. Framför allt var det befriande att den inte målade ut läraryrket som något glamouröst, som filmer som Dangerous minds, I döda poeters sällskap och Mona lisas leende. Boken läste mestadels på pendeln mellan Uppsala och Stockholm, men avslutades på en vit strand i Karibien, vilket antagligen är anledningen till att boken var bättre i slutet.

Gomorra av Roberto Saviano, så höga förväntningar som jag hade på boken kunde det bara gå åt skogen. Glad i hågen satte jag tänderna i den omtalade boken, och blev besviken. Boken är intressant och spännande, men liiite för lång. Reportaget om maffian i Neapel är hisnande och kittlande, men ibland blir det tradigt. Vill man läsa bra maffialitteratur, ska man naturligtvis läsa Gudfadern av Mario Puzo. Jag är dock stolt att jag tagit mig igenom Gomorra, får se när jag tar itu med Rushdies satansverser.

Biten av Kelley Armstrong är en bok jag a l d r i g hade valt själv. Det var en elev som prånglade på mig den och sa att den är fantastisk. Och eftersom nämnda elev sällan kommer till skolan, så tänkte jag att jag måste läsa den. Som om det skulle få honom att sluta skolka, liksom. Boken handlar hur som helst om Elena som har blivit biten av en varulv, och således själv blivit en, kämpar med sig själv och sin obeslutsamhet. Ska hon leva i människovärlden med den gode Philip och bara förvandla sig i hemlighet, eller ska hon bo på Stonehaven där hon har sin varulvsfamilj, och den varulvsman hon har svårigheter att glömma? På Stonehaven kan hon förvandla sig med Flocken och de kan springa och jaga tillsammans. Boken är förskräckligt dåligt översatt, och inte särskilt bra skriven, men som erotica duger fint emellanåt, och eftersom jag har en isfolkshistoria är det allmänt känt att jag gillar onaturligheter som varulvar och annat oknytt.

I bokhyllan ligger Die Vermessung der Welt av Daniel Kehlmann halvläst. Den är ganska underhållande, men skriven på en tyska så bökig att den är för svår att ha som pendlingslitteratur. Hela boken är skriven i konjunktiv och det är mer krävande än avslappnande att läsa den just nu. Jag väntar lite med den. Istället har jag börjat på Gräset sjunger av kära Doris Lessing. Den är riktigt bra än så länge! Ska bli roligt att möta den trettonde!

// er Effi Briest