Spanska vs. engelska sjukan
Spanska sjukan dödade en massa massa människor i början av 1900talet och var en sorts influensa. Influensan överaktiverade immunförsvaret och kroppen dödade själv alla sina celler för att inte låta sjukdomen vinna. Dumt. Betyder också att bra immunförsvar = snabbare död. Bittert.
Engelska sjukan är en bristsjukdom (fortfarande) framför allt hos barn som inte äter tillräckligt med Dvitamin. Dom får mjukt och missformat skelett, extra stort huvud, insjunken bröstkorg och blir hjul- eller kobenta. Ibland även en miljon andra symptom. Kallas också: rakitis.
Skolios är en helt egen sjukdom som består av en mer eller mindre vriden ryggrad. Den är vanligtvis idiopatisk, alltså uppkommer utan känd orsak (härligt härligt!) men kan bero på att det ena benet är längre än det andra så att kroppen försöker kompensera (inte heller här gör två fel ett rätt). Värt att notera: vid denna sjukdom används inte 360gradssystemet när man kollar hur sned man är, utan har fått en egen skala. Cobbs-skalan. Kan ha med Sformen att göra?
/ Mnemosyne
Moberg :: Din stund på jorden 070222
Efter förra gångens missöde försöker jag, Effi Briest, nu ännu en gång att publicera protokollet från Moberg-mötet. Jag har nu lärt mig av Dunja att man skriver sin post i Word först. Vidare kommentarer om hur man säkrast publicerar undanbedes. Irritationen har ännu inte lagt sig.
Mötet hålls hemma hos Dunja Raskolnikova eftersom det är hennes utvalda roman som behandlas denna gång. Romanen är Din stund på jorden av Vilhelm Moberg och den skrevs 1963. Samtliga av Bacchi Brigads medlemmar är närvarande. Dunja börjar med att dra lite basic fakta om Moberg, att han föddes 1898 i Småland, och han levde delvis i Småland och delvis i Amerika. Någon gång i livet skall han ha lidit av spanska sjukan och gruppen funderar lite på olika sjukdomar. Mnemosyne namedroppar skolios, då hon nyligen läst om sjukdomen. Charlotta Ivanova funderar på om spanska och engelska sjukan kan vara samma åkomma, men ingen vet.
Dunja berättar vidare att Moberg hade ett ovanligt brett ansikte, vilket också visualiserades för resten av gruppen i och med att Dunja visar en bild på författaren. Moberg drunknade år 1973, något som tros vara självmord.
Vinet, en box J.P. Chenet, rött kommenteras. Dunja tycker att det är lite blaskigt, och Mnemosyne säger att det inte spelar någon roll, att hon faktiskt snarare föredrar ett blaskigt rött vin.
Då Charlotta befriats från läskravet på grund av hon för tillfället läser humanisternas motsvarighet till T3, aka terminen from hell, behöver hon för att få ett sammanhang i mötet hon en sammanfattning av verket.
Romanen handlar om den åldrige Albert Carlsson som sitter i sitt hotellrum i San Fransisco och blickar tillbaka på sitt liv. Han sitter i hotellrummet och väntar på sin egen död, och ser tillbaka på sin stund på jorden och undrar över om han levt sitt liv som han velat. Albert är född i en fattig småländsk bondefamilj och han är ett av många barn. Tillbakablickarna till ungdomsåren rör mestadels Sigfrid, den äldsta brodern och fadern. Sigfrid, som är Alberts hjälte och förebild kan intertextuellt jämföras med Jonatan i Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren. Dunja påpekar att Lindgren sett upp till Moberg. Sigfrid är pacifist och lever livet som om varje dag vore den sista, han säger åt Albert att ta vara på sin stund på jorden. I Amerika har Albert varit gift två gånger och arbetat som affärsman, bl. a. Som mäklare. Han har inte trivts med rollen som affärsman, men aldrig bytt kärriärsbana.
Rent strukturellt är romanen uppbyggd på tillbakablickar, vilket gör att tidsperspektivet skiftar mellan kapitlen. De kapitel som rör Alberts nutid, alltså på hotellrummet har ett modernt språk, till exempel är många främmandeord invävda i texten. Smålandskapitlen som rör en förfluten tid har ett mer gammaldags språk med bland annat småländska dialektord och talspråk. Variationen i språk och tempus gör att kapitlen bryter mot varandra. Mnemosyne som fört strukturen på tal vill också meddela att hon inte gillar amerika-kapitlen eftersom hon är särskilt förtjust i sekelskiftesbonderomantik (som numer är ett begrepp inom den svenska litteraturvetenskapen).
Havet kommer upp till diskussion. Vid ett tillfälle är Albert nära att gå drunkningsdöden till mötes, då han under en promenad överraskas av tidvattnet. Alberts rädsla för att drunkna relateras till Mobergs egen död och Charlotta som tidigare påpekat att havet symboliserar evigheten, undrar nu om någon i gruppen är närmre bekant med Mobergs författarskap. Hon tänker att havet kanske varit ett genomgående tema, en slags inre demon hos Moberg. En pinsam tystnad uppstår och några tar en klunk vin för att se sysselsatt ut. Dunja säger att hon minsann läst Utvandrarserien. Havet lämnas.
Mnemosyne blir plötsligt nedstämd och påpekar hur deprimerande det är att läsa Din stund på jorden eftersom hon själv börjat fundera på sitt liv och om hon lever det som hon vill. Hon vill absolut inte sitta som Albert och ångra allting.
Dunja vill istället diskutera enbuskarna och deras symbolik. Charlotta undrar om det rör sig om någon biblisk referens och den tämligen hedniskt uppfostrade Effi utbrister ”de här jävla bibelreferenserna!” Enbuskarna som vid Sigfrids död traditionsenligt planteras utanför farstun kan också symbolisera Alberts främlingskap. Det är enbuskarna han förknippar med sin barndoms Småland men det är också enbuskarna som sticker honom illa när han återvänder till hembygden. Dunja påpekar att främlingskapet är ett centralt tema i romanen. Albert känner sig efter årtionden i Amerika ännu inte hemmastadd, utan känner sig som en främling i ett annat land. Vid återvändandet till sin barndoms Småland känner han sig heller inte där hemma, eftersom allt har förändrats sedan han åkte. Kanske symboliserar enbusken Alberts rötter. Dunja menar att hon som är uppväxt i de vitt skilda landskapen Skåne och Dalarna, väl kan relatera till det främlingskap Moberg illustrerar.
Vidare vill Dunja diskutera Albert och relationen till hans föräldrar och gruppen menar att den är av det kyligare slaget. Å andra sidan kanske det vore en anakronism att anta att föräldrarna skulle vara ömsinta och kärleksfulla mot barnen. En fattig bondefamilj var tvungen att arbeta för överlevnad och barnen användes tidigt till arbetskraft. Fadern är dock värd att behandla närmare, han är hård och sträng, men bakom honom står den ännu strängare modern. Föräldrarna är strängt kristna och barnen tillåts inte sväva ut. Det är fadern som av Albert skuldbeläggs efter Sigfrids död, Albert menar att fadern skickade Sigfrid in i döden då han fick Sigfrid att ta värvning. Fadern skuldbelägger Albert när denne talar om att han tänker emigrera till Amerika. Dunja påpekar att Mobergs egna föräldrar var mycket kritiska till hans egen resa till Amerika, vilket kan rättfärdiga en viss självbiografisk tolkning. Relationen till föräldrarna är inte varm eller kärleksfull, utan mer affärsmässig, vilket kanske har bidragit till Alberts eget beteende som familjefar, påpekar Effi.
Diskussionen går vidare in på Jesus-Jensen och hans funktion i romanen. Dunja frågar om det kan vara så att han symboliserar någon slags domedagsprofet, varpå Effi och Mnemosyne skrattar till. Han står ju i vägkorsningen och profetiar om domedagen. Dunja rodnar klädsamt. Jesus-Jensen får i egenskap av skandinav möjligen stå som en motpol mot det amerikanska framåtsträvandet, om vi nu ska se Skandinavien som något bakåtsträvande. Jesus-Jensen är en idealist, en övertygad som ser det som sin livsuppgift att upplysa människor om bilismens offer. Dunja tycker att man kan se honom som någon form av Hermes-figur. Frågan om hans funktion i romanen återstår dock.
Alberts kärleksaffärer dyker upp och gruppen diskuterar Alberts syn på kärlek. I Amerika har han varit gift två gånger, båda äktenskapen har krackelerat och barnen från de båda äktenskapen har han föga eller ingen kontakt med. Vid ett tillfälle i romanen sitter den åldrande Albert på hotellrummet och tänker tillbaka på Katrin, sin ungdoms kärlek. För Albert är Katrin den fulländade kvinnan och han tänker att hans liv kanske hade varit mycket bättre om han vågat försöka med Katrin. I likhet med Jesus-Jensen, som anser att livet var bättre förr dvs utan bilar, menar Albert att livet var bättre förr, när han hade möjligheten att träffa Katrin. Han funderar över Sigfrid och hur denne brukade prata om att det är viktigt att göra det bästa med sin stund på jorden.
(Plötsligt har diskussionen tagit en helt ny vändning och Dunja undrar om en Åsa Moberg kan vara en presumtiv dotter till Vilhelm. ”Stackars Moberg, tänk om det är hans dotter, hon som visade lökarna i en tidning förut”, säger Dunja och hennes ansikte har ett uttryck av avsmak.)
Det mest centrala temat i romanen är döden, och den dyker upp i olika skepnader. Alberts egen död är den centrala, men sätts i opposition till hans stund på jorden, hans liv. Albert försöker reda ut huruvida han är redo att dö med gott samvete efter det liv han levt. Sigfrids död är det som får Albert att ta ett eget beslut om sitt eget liv, nämligen att emigrera. Sigfrids död ställs i opposition till hans liv. Sigfrid var den som njöt mest av livet, ville få ut det mesta av sin stund på jorden, men det är också han som dör först. ”Det är också så här, den här gäddan, vad är det med den?” frågar Dunja och Effi tror att gäddan kan symbolisera Sigfrids lust att fånga lyckan. Sigfrid misslyckas, Albert försöker efter Sigfrids bortgång att fånga gäddan, men hittar den aldrig. Gäddan kan därför symbolisera lyckan, Sigfrid har den på kroken, men tappar den. Detta kan vara att jämföra med att Sigfrid innan militären har en chans att få ett lyckligt liv, men genom värvningen förlorar den. Albert som aldrig finner gäddan, söker hela sitt liv, men finner ingen lycka.
Alberts liv och död sätts i opposition mot Sigfrids, Albert lever länge och olyckligt och Sigfrid kort men lyckligt.
Slaktar-Jonas är också en slags Hermes-figur, med honom kommer döden. Jesus-Jensen kan eventuellt ställas i opposition till Slaktar-Jonas, då han är den som predikar om livet och ber människor att sluta köra bil, något som kan leda dem till döden.
Faderns död blir på ett sätt ett avslut på Alberts Sverige. Efter faderns död finns det inte längre något kvar i hembygden och det klipper också av hans band med fosterlandet. Enbuskarna kommer återigen upp till diskussion och frågan om dess symbolik kvarstår.
Döden sätts i relation till livet också i avsnitten med hunden och kaninungarna, faderns fågeljakt och Sigfrids militärtjänstgöring.
Mötet avslutas med en liten diskussion kring ämnet fader/son-relationen Albert och fadern emellan och Effi vill gärna göra en psykoanalytisk tolkning, på lekmannamanér.
Uppväxtskildringarna är nu på paus, nästa bok skulle ha varit Sigge Eklunds Det är 1988 och det har just börjat snöa som Charlotta valt. Romanen kommer att behandlas vid ett senare skede (säg juni?), eftersom Charlotta har ett pressat skolschema. Nästa roman som behandlas kommer därför att vara Toni Morrisons Song of Solomon, då den står på Charlottas kurslista. Charlotta kommer att vara ordförande vid nästa möte som kommer att hållas hemma i hennes nya residens. Mötet kommer att äga rum omkring den nionde april.
Efter att Charlotta avvikit för studier och kartongpackning och Mnemosyne gått till sängs tömmer Dunja och Effi boxen eftersom att ingen av dem kan avgöra när det är dags att runda av.
/ Vid tangenterna, Effi Briest
Tålamod, medlemmar!
När ilskan har lagt sig ska jag publicera, jag lovar.
/Effi Briest
Kallar till Mobergmöte
Med hopp om ett möte i februari// Dunja