Charlotta antar utmaningen!
Dött lopp mellan Narnia och Harry Potter, med sju böcker vardera. Narniaböckerna är härligt tummade, kantstötta och älskade, medan Harry Potter är något mer varsamt hanterade. Dock lika älskade.
- Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier ej medräknade?
Agatha Christie tog solklart hem segern med inte mindre än tio titlar, fördel Hercule Poirot. På andra plats hamnade Henning Mankell med åtta titlar. Så långt inget märkvärdigt - kriminalhistorier bildar ofta... serier!
På tredje plats, alternativt första beroende på hur man tolkar seriebegreppet, kommer i alla fall Joyce Carol Oates med sju bokryggar. Vän av ordning noterar här snabbt hur jag skiftat språkbruk från titel till bokrygg. Anledningen till detta är enkel - två av ryggarna är nämligen samma titel, men den ena är på svenska och den andra på engelska... Och om man räknar dem som samma ger det sex titlar av Oates, vilket är lika många som nummer fyra på listan, nämligen *insert trumvirvel* Marian Keyes. Därav pinigheten. Jag vill inte vara en boksnobb, men okej, jag erkänner. Oates är ballare än Keyes.
- Är någon genre speciellt framstående?
För den som har läste ovanstående dravel är det nog ganska tydligt vad som vinner - nämligen deckarna. Problemet ligger så klart i hur man definierar genrebegreppet. Deckare är en enkel och lättdefinierad bokgrupp, vilket så klart gör att den står ut lite extra. Annars... pja... typ... eh, drama? Är det en litterär genre?
- Är det någon titel du vill pusha lite extra för?
Den bok som jag allra helst vill pusha för bor inte hemma hos mig, jag lånbytte den mot 1984 för typ... fyra år sen, och jag och bytaren har inte lämnat varandras böcker än. Hursom så är det Girlfriend in a Coma av allas vår 90-talshjälte och Generation X-definierare Douglas Coupland. Tankeväckande, dramatiskt och hjärtknipande, allt till tonerna av Smiths.
- ...eller är det kanske någon du till och med tycker är lite pinig?
Först tittade jag igenom hyllorna och tänkte att "nä, jag gillar minsann allt här, och inte skäms jag för det heller". Det var först när jag backat bakåt och satt mig bakom datorn som jag insåg att jag faktiskt blockerat ut en av titlarna. Så håll i er, för här kommer den. Min absoluta skämsbok, alla kategorier är Jenny S av Denise Rudberg. "Underhållande och lättläst 'revanschroman'. I will survive!" säger Mama, "Alltså, du kan inte lägga den ifrån dig utan måste läsa den från pärm till pärm" säger VeckoRevyn. "Pinsam, pinsammare, Jenny S" säger Charlotta. Och likförbannat läste jag den - utan att kunna lägga den ifrån mig - från pärm till pärm. Ibland gillar jag inte mig själv.
Utmaning antagen!
- Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier (exempelvis Harry Potter) inräknade?
Svar:I min bokhylla finns nog flest böcker av min kära Agnes von Krusenstjerna, serien om Fröknarna von Phalen. Det började med att första delen lästes som tvingbok på uppsatskursen och tycke uppstod mellan mig och märkliga Petra von Phalen. Det var bara att fortsätta!
- Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier ej medräknade?
Svar: Om man inte får räkna serier måste jag säga att loppet är tämligen dött. Om jag har fler böcker av samma författare är antalet oftast två [varför är det så? undrar jag nu]. Bland annat rör det sig om författare som Karen Duve, en stor favorit, Shakespeare, Goethe, Strindberg, Johanne Hildebrandt, Paulo Coelho, José Saramago, J.R.R. Tolkien, och Hjalmar Söderberg.
- Är någon genre speciellt framstående?
Svar: Nja, jag vet inte jag... Genre? Svår fråga! Jag tycker om romaner i nästan alla former PUNKT
- Är det någon titel du vill pusha lite extra för?
Jag passar gärna på att slå ett slag för Dies ist kein Liebeslied av Karen Duve, eftersom hon skriver fantastiskt. Språket är träffsäkert och hon är bitskt rolig!
Vidare kan jag varmt rekommendera Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken på grund av den mycket vackra berättelsen om Lydia och Arvid.
- ...eller är det kanske någon du till och med tycker är lite pinig?
Jag har Johanne Hildebrandts Freja och uppföljaren Idun ståendes i bokhyllan. Jag har läst den första och var barnsligt förtjust i den. Jag väntar in rätt tillfälle att sätta klorna i uppföljaren. Since I am före detta Sandemo(!)-fantast gillar jag trolldom, mytologi och kärlekshistorier man redan från början förstår kommer att utvecklas. Skämmigt eller inte, det får ni avgöra. Men jag kan väl säga som så här, Hildebrandt och mitt förflutna som Sandemonörd är väl kanske inget jag flashar med varsmhelst och närsomhelst...
Jag uppmanar härmed er andra att även ni anta utmaningen! My work here is done!
Eder Effi-Peffi
Bokhylleutmaning!
Brigadister, vänner, alla andra.
Denna dag tillbringas för min egen del hemma vid mitt arbetsbord, med näsa, ögon och mun pekandes rätt mot tre stycken vita Billy-bokhyllor. Med inspiration från min utsikt utmanar jag nu resten av brigaden att redogöra för följande frågor. Svar ges i egen post med tydlig avsändare.
- Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier (exempelvis Harry Potter) inräknade?
- Vilken författare har du flest böcker av i din bokhylla, serier ej medräknade?
- Är någon genre speciellt framstående?
- Är det någon titel du vill pusha lite extra för?
- ...eller är det kanske någon du till och med tycker är lite pinig?
Snurriga snöiga hälsningar,
Charlotta
Man ba' Y E A H
Om läsning
Vilka orsaker kan finnas till att barn/elever får svårigheter med skriftspråket? På vilket sätt kan förskola/skola vara orsak till barns/elevers språk-, läs- och skrivsvårigheter? Hur kan man arbeta förebyggande med läs- och skrivutveckling? Beakta insatser som gagnar barn/elever i alla åldrar.
Så lyder morgondagens seminarieuppgift. Och efter en dags läsande och funderande är jag ännu mer övertygad om det jag hela tiden vetat, nämligen att att läsa är det bästa som finns. På sätt och vis kan jag ibland vara avundsjuk på dem som ska undervisa de riktigt små barnen, de som är mitt uppe i det där fantastiska som är att lära sig läsa. Att få introducera bokstäver och stavelser, att stolt titta på när ens elever, ens hjärtebarn, låtsasskriver med bokstäver som bara de förstår och låtsasläser hemliga texter - det som på fint forskarspråk heter att man 'preskriver' och 'preläser' - det måste vara bland det finaste man kan göra.
Att lära sig läsa är att få tillträde till en ny, hemlig värld. Att lära sig läsa och skriva handlar inte bara om att förstå skillnaden mellan konsonanter och vokaler, om att förstå att ett a plus en ring plötsligt blir ett å. Att lära sig läsa handlar nämligen om att lära sig allt annat. Att lära sig läsa (i den vidgade bemärkelsen tillägnan och förståelse av text - och då inte bara den skrivna texten) är att lära sig om sin omvärld - och att lära sig om världen.
Läsning kan vara så mycket. Det kan vara att fly in i en annans vardag, eller att få hjälp att bättre förstå den egna. Det kan vara spänning och äventyr, fart och fläkt - eller kanske den enda stunden av lugn.
Ju mer du läser, desto bättre. Så enkelt är det. Allt behöver inte vara Shakespeare, allt behöver inte ens vara bra. Men läsa, det måste man!
Charlotta hjärtar böcker lika med sant.
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius
Jag tror att den här boken skulle kunna tilltala även läsovilliga elever, varför jag härmed slår ett litet slag för Ardelius debutroman som utkom 2006. Jag ska prova nästa gång någon hävdar att böcker är det tråkigaste som finns.
// Effi
En bacchants bekännelse
Istället för vår ryske vän har jag istället, med stor förtjusning, plöjt Shadow of the Wind av Carlos Ruiz Zafon. Är mycket förtjust i den här sortens metaberättande/jakt på ledtrådar/bakgrund i historiska händelser, för att inte tala om den humor som tittar fram då och då. Eller så är det bara jag som tycker att pryda tanter är roliga...jag vet inte.
Unconfirmed rumours circulated at these tea parties that the woman fornicated on top of the male, that is to say, rode him like a dog on heat, which violated at least five of six recognized mortal sins.
Det är kanske inte så långt borta att själv bli kallad för Babylonian spectacle of depravity. Jag skulle ta det som en komplimang. I vilket fall så har jag idag inhandlat ett par begagnade böcker att förlora mig i. Rapport kommer.
/ Mnemosyne
I väntan på...
...på protokollet från helgens mödosamma möte bjuckar jag på en bild. Och ny design.
Foto: Charlotta Ivanova
Eder,
C.I.
pre mötum
// eder Effi
Morrissons point of view
/Mnemosyne
Effis boklåda presenterar:
Själva språket är inte perfekt, jag irriterar mig på upprepningarna och hemligheten hon aldrig avslöjar, men jag tror att själva läsupplevelsen gjorde boken ännu bättre än vad den egentligen är. Jag var fri att läsa, och jag kokade te, låg i soffan, låg i sängen, tände ljus och bara njöt av att läsa och inte behöva arbeta eller skriva examensarbete. Att boken sedan diskuterar den tyska historien och den kollektiva skulden känns otroligt bra. Som läsare får man följa en vanlig tysk kvinna och hur hon förförs av nazisterna, på fler än ett plan, samt hur hon börjar tvivla på att nazismen verkligen är en ideologi att bejaka. Kanske gör Olssons roman det liiiiite lättare att sätta sig in i tyskarnas historia.
Läsningen fortsatte sedan med Maria Svelands Bitterfittan (2007) som är läsvärd. Boken handlar i stora drag om hur det är att vara kvinna och svårigheterna med att upprätthålla jämställdhet. Det värsta med hela läsupplevelsen var dock att jag fler gånger än jag kunde räkna fann mig själva humma instämmande och sucka uppgivet åt alltför många fenomen i romanen. Jag blev oerhört nedslagen av att vara 26 år och både man- och barnlös, men fullt lika bitter som bokens huvudperson. Undrar exakt hur bitterfittig jag kommer att vara när jag är 35?
För att väga upp det kvinnliga perspektivet gick jag vidare till Med uppenbar känsla för stil (2004) av Stefan Mendel-Enk (med reservation för stavningen). Den visade sig vara exakt lika nedslående som Bitterfittan. Boken konstaterar mest att män är i överläge och att så länge männen fortsätter att åtnjuta sin överordning så kommer ingenting att bli bättre. Svart, svart, svart. Uppfriskande hur som helst med ett manligt perspektiv på det hela, och hoppfullt. Jag hade nog gillat den bättre utan alla fotbollsreferenser, men jag gissar att Mnemosyne skulle uppskatta hantverket ganska mycket! Båda böckerna är på sitt deprimerande sätt ändå uppfriskande och det är skönt att få medhåll i sin övertygelse. Ich bin nicht alleine.
Det är inga dagsfärska böcker jag tipsar om, men läsvärda! Nu börjar klockan ticka och det är hög tid att öppna Zamjatins Vi om jag ska hinna färdigt till den femtonde i nästa månad. Efter den ska jag ta itu med Gita Serenys Tyskt trauma. Det verkar som om förintelsen inte lämnar mig någon ro. För sen är det dags för Imre Kertészs Mannen utan öde. Sen ska jag läsa något uppiggande, något som inte får mig att vilja vomera. För både förintelsen och könsmaktsordningen har nämligen samma inverkan på mig.
Tills vi ses nästa gång,
eder Effi Briest
Men det var väl själva Ford också!
Lite ordning i djungeln:
Henry Ford presenterade bilmodellen T-Ford 1908. Bokstaven T betyder version T, den första bilprototypen som konstruerades var nämligen A, sen B osv. Dessa uppenbarligen inte tillräckligt bra för att tillverkas.
Gerald Rudolph Ford var president i USA mellan 1974 och 1977, han blev inte vald utan utsedd till posten när Nixon avgick efter Watergate.
J Edgar Hoover var chef över FBI mellan 1924 och 1972. Han bodde hemma hos sin mamma ända tills hon dog då han var 43 år gammal.
Herbert Clark Hoover var president i USA mellan 1929 och 1933. Han var hellre död än röd och ansåg att västvärlden skulle "förena sig mot den gudlösa kommunismen".
/ Mnemosyne (med rätt att vara en messerschmidt)