ang. Millers stil

Efter två lästa kapitel i Kräftans vändkrets är jag rädd. Om Miller har för avsikt att hela romanen igenom beskriva himlen som laxrosa och protagonistens kläders material korderoj, vill jag inte läsa det här. Hans ovanligt pretentiöst peotiska beskrivningar får ord som kuk, fitta och sperma att klinga fint i mina öron.

Förresten tänker jag från och med nu läsa Miller på min kammare, ingen annanstans. Jag gjorde misstaget att fråga min granne på flyget hem från Finland vad han läste. Naturligtvis var han tvungen att fråga mig vad jag hade i handen. Jag svarade med klädsamt rosa kinder att det var Millers chockverk och min flygplansgranne fnissar till och svarar ja, den läste man ju i sin ungdom och tittar lite underligt på mig. I panik halvskriker jag att det är en bok som min bokklubb bestämt sig för att läsa, men han tror mig nog inte. 
 
// eder Effi

Kommentarer
Postat av: Mnemosyne

Eh, jag började läsa den i köket...tills en familjemedlem dök upp och började läsa över axeln. "Heehee" ljudade jag och slog ihop pärmarna (i ett försök att rädda föräldern från de grova formuleringarna i det första kapitlet) men lyckades ju istället visa upp omslaget där en fet kvinna tar på sig själv. Jag gick upp på flickrummet.

2007-07-10 @ 23:01:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback