Bacchi Brigad

Efter uttryckets förekomst i diskussionen om Coelho vill jag härmed ta tillfället i akt att vidareutveckla mina tankar kring detta (egenmyntade) begrepp.

Själva essensen i ett imperialistiskt tänkande utgår från att en starkare grupp påtvingar en svagare sina politiska åsikter, sitt styrelseskick, sina matpreferenser, sitt idrottsutförande etc. Listan på vad den starkare gruppen påtvingar den svagare kan göras lång, men de har alla en sak gemensam: påtvingandet medför ett undantryckande av den svagare gruppens redan existerande version av det den starkare påtvingar dem. Historien visar oss exempel innehållandes Romarriket, korsriddare, upptäckandet av Amerika, Coca Cola och jultomten, Walt Disney, samt, i viss mån, BB-Elitas övergång från blondin till brunett.

Vad menar jag då med mitt påstående att Coelho i sin bok Elva minuter bedriver ett slags sexualimperialism? Jo, detta. Coelhos bok kan läsas som en sexualmanual, där motivet är att synliggöra kvinnors dolda sexualitet, och att visa för icke-invigda på komplexiteten i den kvinnliga anatomin. Vid första en första anblick ter sig detta som en bra idé. Att uppmärksamma den ofta bortglömda kvinnliga sexualiteten torde resultera i en större öppenhet och medvetenhet om det vi inte talar om. Men i Coelhos fall har tjänsten förvandlats till en björn dito.

Det Coelho missar är att han med detta gör sig skyldig till samma sorts sexualimperialism som de han implicit och indirekt fördömer - Coelho är man, och berättar därför mannens version av hur den kvinnliga orgasmen och vägen till denna ser ut. Och Coelhos väg till den kvinnliga orgasmen går via mannen. Maria lär sig tidigt att onanera, att på egen hand få orgasm. Men det är en förmåga som hon, efter det att hennes sexualitet börjat innefatta även andra än sig själv, överger. Hennes sexualitet tillhör inte längre henne själv, den tillhör de män hon träffar.

Draget till sin absoluta spets går det naturligtvis att hävda att ingen någonsin kan beskriva något som han eller hon själv inte upplevt utan att detta i viss mån faktiskt bär imperialistiska drag - det författaren berättar är inte sanningen, utan blott dennes version av den. Problemet, så som jag ser det, är att Coelho utgår från en världsbild där sexualiteten, den riktiga sexualiteten, är reserverad för de kvinnor som kan utnyttja den tillsammans med en man.

Vi lever inte i en värld där kvinnor och män är absolut jämställda, och vi lever definitivt inte i en värld där kvinnors och mäns sexualliv värderas lika högt. Coelhos bok må vara sprungen ur de bästa av intentioner, men detta kvarstår: oavsett hur många horor Coelho intervjuat innan boken tillkomst, oavsett hur många gånger hans fru skrikit i extas av hans klockteknik, oavsett hur många pedagogiska liknelser innehållandes arkitektoniska bilder han formulerat, är Coelho man. Och som man kommer han aldrig någonsin veta hur en kvinnlig orgasm känns. Men i enlighet med rådande könsmaktsordnig kommer dock Coelhos version av den kvinnliga orgasmen att bli till sanning. Ty sådan är sexualimperialismen: påtvingandet av den manliga versionen av den kvinnliga sexualiteten medför ett undantryckande av den redan existerande kvinnliga sexualiteten. För den existerar väl?

Eder,
C.I.  

Edit: Nu är texten korrläst också. Jag fattar inte varför den envisas med att byta ut alla specialtecken mot frågetecken.