Catharina Ingelman-Sundberg

Författarinnans två skapelser, Brännmärkt och Förföljd, lästes i det Miladyska hemmet under två sena kvällar. Ingelman-Sundbergs medeltida nordeuropa är spännande och historiskt intressant även om hon tillåtit sig själv att skarva lite, vadå - om Jan Guillou får så...! Jag är erkänt såld på gamla Sverige och läser gärna om Hansan, svärdsfajter, spöstraff och utedass, men är man inte lagd åt det hållet är det här nog inte bästa gåvan.

Huvudkaraktären är en ung kvinna, svensk men uppfödd delvis i Tyskland. I omgångar blir hon rik, fattig, hora eller ärbar kvinna, allt medan maktkampen i Stockholm rasar mellan svenskar, danskar, tyskar och rövarband av skiftande nationalitet. Just den storyn är författarens (och bokens) styrka, medan personernas levnadsöden lämnar lite i övrigt att önska.

Jag stör mig på två saker i böckerna:

a) Alla bad guys, som är ute efter att ruinera, våldta eller mörda huvudpersonen Anne, dör lägligt i olyckor här och där. "Jahapp, då behöver vi inte oroa oss för honom heller..."

b) Anne ska framställas som en stark ensamstående mor men det enda hon verkar göra är att kära ner sig i den ena karln efter den andra och friskt ligga runt, utan att för den skull få dåligt rykte (på 1300-talet, hallå!) .

Trots det så läste jag ju ut böckerna på några timmar, och då ska man väl inte klaga för mycket. Kvällsunderhållning!


/ Milady


Kommentarer
Postat av: Charlie

Eftersom jag ska ventilera mitt examensarbete som handlar om feministisk diskursanalys på freitag känner jag mig nödgad att invända mot användandet av termen "författarinna". =)

Postat av: Milady

Men vadå, varför ska man välja "författare" som norm, varför kan inte alla vara författarinnor?

2009-01-19 @ 18:44:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback