Bacchi Brigad

Anders Paulrud

Som vi älskade varandra

Anders Paulruds berättelse är en märklig sådan, och jag har fortfarande - flera dagar sedan jag läste ut boken - helt och fullt bestämt mig för om jag tyckte om den eller inte. Titeln låter som en kärlekshistoria, och på sätt och vis är den också det. Det handlar om det forna ungdomsgänget, nu i medelålders vuxen tappning, och hur de undrar om de fortfarande känner varandra. Återblickar från ett konstnärligt, upproriskt sextiotal varvas med det pompösa tvåtusentalets medieelit. Bitvis är det hattigt och stolpigt, bitvis tror texten att den är mer komplex och komplicerad än den verkligen är. Bitvis är det ganska så tradigt - och bitvis är det helt briljant. När Paulrud berättar om hur bästa vännen Harry Martinsson (med två s!) fick sitt namn är boken dessutom fantastiskt rolig.

Som vi älskade varandra är en bok att läsa långsamt. Paulrud är en begåvad skribent, vars ord kräver att man låter sig smaka på dem. Om man bortser från att prosan ganska ofta tenderar att bli högtravande och istället väljer att låta sig svepas med av den, finns i Som vi älskade varandra ett fint sällskap inomhus under regniga sommardagar.

Hälsningar,

Charlie