Bacchi Brigad

Fröken (kamrat) Ivanova tar denna kväll emot brigaden i köket, där vinglasen väntar på oss. Enligt tradition börjar vi med bedömningen av Bacchus produkt (denna gång sydafrikanskt): Dunja klaccificerar vinet som "runt", och sen sin egen bedömning som något lekmannamässig. Vinet är gott, i alla fall.

Ordförande Charlotta berättar om Huxleys liv och leverne, att han var född 1894 i England och dog 1963 i USA, efter nästan trettio år som kalifornier. Förutom romaner skrev han också poesi, reseskildringar och filmmanus, bland annat. Han bör ha hunnit med en hel del eftersom han skrev sin första bok redan vid 17 års ålder. Huxley räknas till humanisterna, men var på senare år även inriktad på parapsykologi och filosofisk mysticism. Huruvida detta hängde eller inte hängde ihop med användandet av hallucinogena droger får vara osagt. Hans ganska spektakulära sista önskan på dödsdagen (att bli injicerad med massor av LSD) har hamnat lite i skymundan då JFK blev mördad samma dag. Dagens bok, Brave new world, kom ut 1932.

Ämnen Bacchi vill prata om:
Namnsymbolik
Tretal
1984
Religion
Sexualitet
Bristande logik

Effi tolkar författarens förord innan Charlotta snabbt sammanfattar boken:
Den sköna, nya världen finns i framtiden på den geografiska plats som idag är England. Familjen existerar inte längre, människor klonas fram och genom hypnos och betingning skapas olika samhällsklasser som har olika uppgifter. Bokens konflikt uppstår när två av bokens huvudkaraktärer åker på semester till en naturpark, där det existerar en rest av "det gamla" samhället. Två av "vildarna" som lever där får följa med tillbaka till London och en massiv kulturkrock uppstår. Ingen av dem kan hantera det nya samhället och dör till slut.



En skön, ny close up. Foto: Charlotta Ivanova

Brigaden börjar med att lista namn som borde tolkas:
Engels                        Lenina
Marx                             Darwin Bonaparte
Mustapha Mond         Foster
Ford                             G.B Shaw
Benito Hoover            Morgana

De flesta av dessa är namn man idag inte skulle döpa sitt barn till då de lockar fram mer eller mindre lustiga associationer. Harry Haller menar att det måste betyda någonting! Är de kopior av sin namne? Mnemosyne lägger fram teorin att blandningen av namn från olika ideologier kanske kan få symbolisera att det i den nya världen inte finns några politiska motsättningar bland folket. Charlotta samtycker: i den nya världen kan man heta Marx utan att kopplas till det kommunistiska manifestet eftersom ingen längre lär sig om den gamla världens händelser. Historien är, så att säga, historia och raderad från det kollektiva medvetandet.

Herr Haller slänger ur sig frasen: "gemenskap, identitet, stabilitet", vilket är samhällets slagord, som ett exempel på tretal och vill börja en diskussion om det. Mnemosyne undrar om det inte bara kan vara en parafras på den franska revolutionens "frihet, jämlikhet, broderskap", och när Harry i stundens hetta inte kan komma på några fler exempel tar han istället upp den gamla tråden om Marx och gör lite reklam för manifestet med stort M. Man blir lite fångad faktiskt, säger han och ler nöjt. Här följer fräulein Briest upp med klagomål på herr Kant och Charlotta Ivanova håller med, hon drar också in Nietzsche i klagovisan över hur tråkiga deras texter är. Medan Effi ändå uttrycker sorg över att Nietzsches tanke om übermenschen (böjning oklar) blivit så missuppfattad sitter Mnemosyne och är nöjd med att ha stavat rätt på hans namn utan att tänka efter eller be om hjälp. (Inte förrän fyra dagar senare upptäckte hon att hon stavat åt helvete ändå. Vinet var gott, som sagt.)

När Bacchi tittar igenom förordet av Göran Rosenberg har de en liten annan uppfattning än sagde skribent, han jämför BNW med 1984 och menar att den senare inte längre är aktuell. "Ingen enskild makt kan längre centralisera informationsflödet, kontrollera propagandan, förfalska historien, styra individers tankar och handlingar, övervara deras rörelser, bestämma deras språk, hota deras liv."  Nähä? Exakt hur censurerat är Google i Kina egentligen? Det är aktuellt, däremot kanske det pratas mer om ett samhälle som Huxleys, eftersom kloning och fosterdiagnostik är ett mycket kontroversiellt ämne i nuläget. Dunja drar paralleller med nazismen och undrar vad skillnaden är mellan att abortera utvecklingsstörda foster och att avliva utvecklingsstörda barn och vuxna?
# Intertextuell referens med koppling till ämnet: Never let me go av Kazuo Ishiguro, om hur människor klonas fram för att donera organ till den "riktiga" , icke klonade befolkningen.

Här en liten paus för att utbyta otäcka anekdoter, vi hör bland annat:

Dunja: om en hyresvärd som satte upp gömda kameror i duschen hos en tjej

Harry: om en utpressande stalker som kidnappade och våldtog

Medlemmarna dissar även Arn-filmen och pratar om Strages artikel i DN där han ber om ursäkt för att ha gett filmen oförtjänt bra betyg. Brigaden applåderar. Kamrat Raskolnikova sågar Nicolas Cage men hyllar Brendan Fraser i en luddig konversation om nya National Treasure vs. Mumien.

För att bestå av 60% singlar och 40% gräsänkor och -änklingar har Bacchi hållit sig länge innan de kommit in på temat sex. Charlotta undrar om sex över huvud taget är sex längre, Effi menar att det mer är en aktivitet som vilken som helst. I BNW är sex bra och en lek passande för barn, i motsats till nu när det ändå är lite skamligt. I boken anses det underligt och lite sjukt att bara ligga med samma person hela tiden, något som Briest tar fasta på och undrar varför Huxley valde två kvinnliga karaktärer till diskussionen om promiskuitet. Mnemosyne föreslår att det kanske bara är för att det skulle skilja sig så mycket från samtiden som möjligt, medan kamrat Ivanova slänger in ett citat från författaren angående avhållsamhet: "the most unnatural of the sexual perversions."

Kladdiga och ofullständiga anteckningar vittnar om någon slags liknelse mellan bokens story och européernas erövring av Amerika, mycket på grund av att människorna i naturparken porträtteras lite som vi föreställer oss urbefolkningen i Amerika, och det faktum att de ju bor i ett slags reservat då den "nya människan" har tagit över all mark och all makt. Vi lämnar det temat och kommer in på den bristande logiken. Kvällens ordförande är minsann upprörd över inledningen av boken: karaktärer ska berätta för läsaren men gör det genom att berätta för andra karaktärer som redan borde veta allt om samhället de lever i! Dessutom påpekas att när Lenina är dressed to impress så har hon 30-talskläder istället för "framtidskläder".

Listan på gånger som Ford nämns i boken är lång, han förekommer bland annat som svordom (Ford också) och som titel (hans fordship). Haller och brigadens grekinna är rörande överens om att det syftar på biltillverkaren Ford, vilken verkar ha blivit närmast en gud i Huxleys samhälle. Henry Ford var den som först införde löpande bandet-teknik i sina bilfabriker, där han massproducerade exakt likadana bilar - precis som människor massklonas fram i den sköna, nya världen. Någon slänger också fram en undran om president Ford har något med detta att göra, men ingen tar upp tråden.

Återigen är medlemmarna enade i en åsikt, brigaden ser tydligt hur Huxleys samhälle stämmer in bra på Lockes teori om Tabula Rasa. Alla är nöjda med att ha haft någon nytta av historielektionerna.

Dunja avslutar med åsikten att Mustaphas dialog med John om samhällets beskaffenhet var den tråkigaste delen. Andra tycker att det nog var den som var hela poängen med boken, den har möjligheten att visa oss vårt samhälle ur ett utifrånperspektiv och väcker frågor om samtiden. Äsch, säger Dunja.

Ordförande Ivanova får uppdraget att avsluta på ett fint sätt: bra möte säger hon hastigt och fyller på sitt glas.

Nästa möte blir den 15 februari hos Harry Haller.

/ Mnemosyne