Bacchi Brigad

vill jag härmed utveckla det begrepp som jag under mötet angående Henry Millers Kräftans vändkrets hastigt nämnde. Begreppet jag nämnde, och under mötet inte vidare kände mig mogen att vidare förklara var prostitutionsromantik. Jag hade under mötet enbart en avog inställning till Miller och hans verk, men har nu samlat tankarna och gör ett försök att utveckla mitt resonemang.

Prostitutionsromantiken är en genre som lovprisar de prostituerade, ur en manlig synvinkel. Det är en genre som inte problematiserar yrket i sig, genren ser bara till det positiva i att vara prostituerad, eller hora [som är ett lättare ord att stava på dator, om än grövre], och då ser man bara till vinsterna för mannen. Hur kvinnan som lever med yrket mår, känner eller anser om sig själv eller männen, är något man inom prostitutionsromantiken helt bortser från.

Författare som Miller, och i viss mån tidigare avhandlande Coelho, ser kvinnan, den prostituerade som ett verktyg för mannen att använda då lusten blir männen övermäktig.

Det är en smutsig genre som romantiserar världens äldsta yrke utan att ta hänsyn till yrkets konsekvens för kvinnan, eller till bilden av kvinnan och hennes sexualitet för den delen. Bilden av den prostituerade som målas upp i Kräftans vändkrets är i viss mån naturalistisk, då deras yttre lyten eller veneriska sjukdomar beskrivs utan krusiduller, men det är också en okänslig bild av dessa kvinnor som målas upp. För romanens protagonist används de prostituerade som objekt, ej som vare sig kvinnor eller ens sexuella väsen. I många fall brukas våld under själva akten och detta ifrågasätts icke.

Man kan här ifrågasätta huruvida det är Henry Millers sak att problematisera den prostituerades ställning i samhället, det inser jag. Men, det som retar mig inom denna genre är att det är just manliga författare som målar upp en romantiserad bild av prostituerade och genom detta befäster tanken på att det är mäns förbannade rätt att vända sig till prostituerade. Att det på något sätt skulle vara en rättighet, en ynnest för en man, halt eller lytt, rik eller fattig, äcklig eller sofistikerad, att utnyttja dessa kvinnors levnadsvillkor.

Jag är medveten om att Henry Miller skriver en roman ur ett manligt perspektiv och yadda yadda, men genom att romantisera handlingen att idka sexuellt umgänge med prostituerade är inte bara kränkande mot kvinnor, inte minst de prostituerade kvinnorna, utan även en kränkning mot det manliga könet. Att ha sex med prostituerade skulle ju i så fall betyda att en man inte är kapabel att skaffa sig en kvinna på vanligt sätt, att män måste nedlåta sig till att betala för njutning. Och jag kan inte undvika att ställa frågan; vad är det för njutning man får, genom att betala för ett samlag med någon som gör det för ekonomisk vinnings skull, och inte på grund av sin egen lusta?

Detta leder oss då direkt in på sexualimperialismen, där kvinnans sexualitet förtrycks, och där man anser att kvinnans kropp och sexualitet inte är hennes egen, utan tillhör mannen. Tanken i sig är ju barock, men dessa genrer existerar, och det är vår [i egenskap av kvinnor] förbannade skyldighet att problematisera dessa genrers existens och tankesättet dessa förmedlar.

Jag hoppas att jag i och med denna post lyckats sprida lite ljus kring mitt tidigare något luddiga resonemang.

Vid pennan

Effi Briest